Den senaste veckan har många fingrar pekats mot den danska grisindustrin. Centerpartisten Fredrik Federley har framställts som rasande i grisfrågan och tycker att Danmark borde åtalas för att de inte efterlever reglerna. Annie Lööf bojkottar danskt griskött och uppmanar konsumenterna att köpa svenskt. Vissa skillnader mellan den svenska och danska grisindustrin framhålls som avgörande. Bland annat att svenska grisar får behålla knorren och större yta att röra sig på. Dessa skillnader stämmer, men frågan vi ställer oss är om de svenska grisarna är lyckliga och välmående bara för att grisarna har det sämre i Danmark?
Djurrättsalliansens svar på den frågan är nej. Senaste tidens utspel från politiker och den svenska grisindustrin är ingenting annat än dåliga försäljningsargument byggda på dubbelmoral. Argument som grundar sig på en ekonomisk överlevnadsstrategi och inte genuin omsorg av de djur vi systematiskt utnyttjar på grund av våra matvanor. Att skylla på hur mycket sämre djuren har det i andra länder rättfärdigar inte på något sätt Sveriges djursyn och djurhantering.
Dagens uppfödning av gris är extremt industrialiserad. Så även i Sverige. Utvecklingen har gått så långt att det ses som helt normalt i vårt samhälle att grisar ständigt hålls inomhus, genom avel är grisarna fullvuxna och skickas till slakt när de bara är sex månader unga och ytan de var och en har att röra sig på är mindre än en kvadratmeter. På betong. De svenska grisarna har mer yta att röra sig på än de danska grisarna. Det kan låta som en bra försäljningsargument, men då det handlar om centimetrar i minimala boxar så är inte skillnaden särskilt stor. Både den svenska och danska grisindustrin grundar sig på exakt samma extrema uppfödningssystem och vad man argumenterar om är för grisarna nästintill obefintliga skillnader.
När vi varit ute på svenska grisfabriker och dokumenterat är det just detta som gjort oss allra mest ledsna och förtvivlade. Hur kan en djurhållning som är extremt industrialiserat, plågsam och onaturlig för en gris ses som något naturligt, lagligt och accepterat? vi har stått vid döende grisar, grisar som äter på döda boxkamrater, grisar som vadar i sin egen avföring och grisar med sår som måste gjort så fruktansvärt ont. Att stå bredvid med en kamera och observera dessa grymheter är oerhört brutalt, smärtsamt och ger en enorm känsla av maktlöshet. Tyvärr är det inga undantag utan något vi mött i mer eller mindre utsträckning på alla de fabriker Djurrättsalliansen satt sin fot på. Det är uppenbart att det är extrema konsekvenser av en extrem djurhållning. Däremot är det svårt att dokumentera den frustration, stress eller förtvivlan de tusentals grisar som inte har synliga skador känner. Men att bara stå i ett grisstall säger allt- det är fullkomligt vidrigt. Sverige må ha världens bästa djurskyddslag, men samtidigt är det helt ok med massuppfödning och slakt av djur, onaturliga och industrialiserade uppfödningsstallar och manipulering av djurkroppar. En djurskyddslag grundad på en oetisk och fullkomligt oacceptabel djursyn. Men ett väldigt bra försäljningsargument för våra politiker.
Vad Federley, Lööf, den svenska grisbranschen och andra som pekar finger glömmer att nämna är att Sveriges grisföretagare fått igenom ett djuromsorgsprogram där det man kritiserar Danmark för är sådant man nu provar på och vill införa i Sverige. Bland annat fixerade suggor (suggor stängs in med en gallergrind och kan bara stå och lägga sig ner) och fler grisar på samma yta. Motsägelsefullt? Absolut. Varför? Effektivisering och lönsamhet, ingenting annat. Men det är ingenting man gärna skyltar med och när den svenska grisindustrin nu vill göra uppfödningen ännu mer extrem är det med argument om att det är bättre för djuren. Anledningen som ges till att hålla ännu fler grisar på den minimala ytan är att man inte vill skilja på grupperingar som bildats. Det skulle inte kunna vara så att det bara är mer lönsamt att ha fler grisar på samma yta?
Grisar är oerhört smarta, renliga och sociala djur. Genom att se eller lära sig hur en gris själv helst lever utomhus och i frihet kan man rätt lätt förstå att de lika lite som vi mår bra av att vara instängda inomhus på en minimal yta med absolut ingenting att göra. Djuren ska ges möjlighet att bete sig naturligt säger vår djurskyddslag. Hur ska en gris kunna bete sig naturligt i en fullkomligt onaturlig miljö? Djurskyddslagen och vackra ord om hur bra de svenska grisarna har det vaggar oss in i en falsk trygghet om att svenskt kött- det är bra. Men om vi tittar på hur verkligheten ser ut- tycker vi då att det är ok? När vi i Djurrättsalliansen släppte vår första dokumentation från svenska grisfabriker 2009 var skandalen ett faktum. Det som sågs på bilderna var fruktansvärt, chockerande och totalt oacceptabelt. Men istället för att lägga fokus på att diskutera hur grisarnas liv ser ut och om dagens djursyn och djurhållning är något vi som samhälle kan ställa oss bakom blev det mycket fokus på om det inte rör sig om enstaka vanvårdsfall, bilderna kanske inte var tagna i Sverige eller att bilderna på något sätt var manipulerade. Och den svenska grisindustrin gjorde sitt yttersta att flytta fokus från sakfrågan. Grundproblemet är dock att vi som samhälle, konsumenter och individer gör allt för att skydda våra matvanor. Därför blundar, förnekar och pekar vi hellre åt andra håll än att bara ställa oss öga mot öga med verkligheten. Vi försöker på alla sätt rättfärdiga något som faktiskt inte går att rättfärdiga.
Så Federley, Lööf och alla ni andra som pekar finger, om ni nu så hjärtligt brinner för grisarna: Varför brister inte era hjärtan som mitt när ni kliver in i en svensk grisfabrik med hundratals grisar hopklämda i minimala boxar instängda under ett och samma tak? Varför möter inte ni samma hjärtskärande och hjälplösa blickar som vi? Varför reflekterar inte ni kring vilken oetisk och extrem djursyn vi har i vårt samhälle i dag?
Aldrig någonsin att vi i Djurrättsalliansen skulle ställa oss bakom den djursyn vårt samhälle normaliserat och peka finger på att Danmark behandlar sina grisar illa när grisarna här i princip har det likadant. Grisar har precis samma rätt som vi människor att finnas till och leva det liv dem själva vill. I dag finns det ett alternativ som är fritt från djurplågeri och det är vegomat. Därför tycker jag att det är både sorgligt och frustrerande att det är den minimala prisskillnaden vi konsumenter betalar och inte det verkliga priset grisarna betalar som främst debatteras. För det är deras liv och lidande vi sätter i oss till en förhållandevis billig peng- oavsett produktionsland.
Se vår dokumentation från den svenska grisindustrin på Ett liv som gris.