Pälsindustrin innebär att djur föds upp och dödas enbart för att vi människor vill bära djurens päls. I Sverige utgörs industrin av minkfarmer, där omkring 442 500 (2019) minkar föds upp och dödas varje år. De senaste tjugo åren har antalet minkfarmer minskat kraftigt i Sverige. I dagsläget finns det ett 20-tal minkfarmer i Sverige. Det finns även kaninuppfödare som föder upp ett mindre antal kaniner främst för pälsproduktion.
Räv- och chinchillafarmer
Tidigare har det även funnits räv- och chinchillafarmer för pälsproduktion i Sverige. Den sista rävfarmen stängdes 2001 och den sista chinchillafarmen stängde 2014. Då lyckades Djurrättsalliansen även rädda livet på de 243 chinchillor som fanns kvar på farmen och omplacera dem i kärleksfulla hem. Det finns inget etiskt förbud mot räv- och chinchillafarmer utan det som fick farmerna att stänga var regeländringar kring hur djuren fick hållas. Rävar måste exempelvis ges möjlighet att gräva och vara tillsammans med andra rävar på stora ytor, och det är helt enkelt inte lönsamt och därför avvecklades farmerna efter att de nya kraven infördes.
Turerna kring minkfarmerna
Liknande regeländringar som skulle innebära slutet för minkfarmer i Sverige har under flera år diskuterats men har tyvärr inte införts. Sverige har i snart trettio år haft en djurskyddslag som säger att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och så att de får utlopp för sina naturliga beteenden. Samtidigt ser minkfarmningen i princip likadan ut idag som den gjorde i sin begynnelse på 1930-talet. Frågan om minkfarmerna har blivit en långdragen politisk följetong. Vad är egentligen lagstiftningens fina ord värda när det samtidigt är tillåtet att stänga in minkar i minimala burar där de inte får utlopp för sina naturliga beteenden? Lagen och verkligheten går inte hand i hand.
Flera instanser, däribland Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap, Jordbruksverket och Djurskyddsmyndigheten, har under årens lopp rapporterat om att minkfarmerna inte lever upp till §4 i djurskyddslagen. Det är den paragraf som tar upp naturligt beteende och god djurmiljö. När det gäller minkfarmerna har tyvärr utvecklingen gått långsammare än vad det gjorde för räv- och chinchillafarmerna. Minkfarmerna är betydligt fler än vad rävfarmerna var, och att stoppa minkfarmningen genom hårdare regler har visat sig lättare sagt än gjort. Ekonomiska intressen har gått före etiska värden.
Inför valet 2002 lovade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att de skulle verka för en avveckling av pälsnäringen om de kom till makten. En statlig utredning gjordes för att slå fast hur avvecklingen skulle gå till; förutom hårdare djurskyddsregler övervägdes möjligheten att införa ett totalförbud mot pälsdjursuppfödning helt på etiska grunder. Utredningen presenterades 2003 och rekommenderade hårdare regler. Det ledde till ett lagförslag som presenterades 2005 och innebar att man skulle införa ett nytt stycke i fjärde paragrafen som enbart skulle gälla minkar. Minkar skulle ges rätt att klättra, röra sig, vara ensamma, jaga och simma. Våren 2006 skickades förslaget ut på remiss till EU. Frankrike motsatte sig förslaget, och även om Sverige vann i slutändan drog processen ut på tiden. Förslaget hann inte tas upp i riksdagen innan valet, vilket hade varit en förutsättning för att dåvarande regeringen skulle kunna leva upp till sina vallöften. Istället fick Sverige en borgerlig regering, och lagförslaget röstades ner i december 2006.
Även under 2011 och 2012 kom förslaget från de rödgröna upp för omröstning i riksdagen, men röstades ner. Istället gav dåvarande regeringen Jordbruksverket i uppdrag att utforma nya krav för minkfarmning som inte ställde så långtgående krav så att näringen skulle bli olönsam och behövde avvecklas. Jordbruksverkets nya föreskrifter från 2012 innebär en rad mycket marginella skillnader för djuren från tidigare föreskrifter. Det är bland annat krav på att minkarna ska ha en liten leksak, t.ex. ett plaströr, i den minimala buren. De nya föreskrifterna innebär även att så kallade etageburar ska användas på minkfarmerna, vilket innebär att en liten extra bur placeras ovanpå den ursprungliga buren. Det ger minkarna några centimeters galleryta till.
I slutet av januari 2021 meddelade regeringen tillsammans med Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt att det införs ett förbud mot minkuppfödning i Sverige under 2021. Beslutet togs på grund av pandemin, då coronaviruset upptäckts på 23 av 26 svenska minkfarmer. Under 2021 får inga nya minkkullar födas upp, vilket är något som görs på farmerna årligen i vanliga fall. Men i nuläget finns de så kallade avelsdjuren fortfarande kvar på svenska farmer och de omkring 90 000 minkarna får farmarna behålla under året i avvaktan på besked om vad som ska hända under 2022.
Kampen för minkarna har alltså pågått i väldigt många år, och pågår än i dag. Opinionsundersökningar har flera gånger visat att en stor majoritet av det svenska folket är emot pälsdjursfarmning. Men gång på gång har ekonomiska intressen gått före djuren och politiker har ett flertal gånger svikit djuren.
Export och import
Majoriteten av pälsen från svenska minkfarmer exporteras och den päls som säljs i svenska butiker är importerad, som exempelvis räv-, chinchilla-, coyote- och kaninpäls. De allra flesta djur som dödas inom pälsindustrin kommer från djur som levt på pälsdjursfarmer, men många djur fångas och dödas även i det vilda. Läs mer om det här.
Sveket mot minkarna
Djurrättsalliansen har under flera år dokumenterat svenska minkfarmer och vårt första avslöjande blev mycket uppmärksammat i media 2010. Här under kan du se vår dokumentation från svenska minkfarmer. På sidan Sveket mot minkarna kan du läsa mer om kampanjen och om vårt arbete för att stänga de svenska minkfarmerna.