Kläder

Pälsindustrin i Sverige

Pälsindustrin innebär att djur föds upp och dödas enbart för att vi människor vill bära djurens päls. I Sverige utgörs industrin av minkfarmer, där omkring en miljon minkar föds upp och dödas varje år. De senaste tjugo åren har antalet minkfarmer minskat kraftigt i Sverige, men dessvärre har det de senaste åren börjat startas upp nya. I dagsläget finns det ett 70-tal minkfarmer i Sverige. Det finns även kaninuppfödare som föder upp ett mindre antal kaniner främst för pälsproduktion.

Räv- och chinchillafarmer

Tidigare har det även funnits räv- och chinchillafarmer i Sverige, den sista rävfarmen stängdes 2001 och den sista chinchillafarmen stängde 2014. Då lyckades vi i Djurrättsalliansen även rädda livet på de 243 chinchillor som fanns kvar på den sista farmen och omplacera dem i kärleksfulla hem. Det finns inget etiskt förbud mot räv- och chinchillafarmer utan det som fick farmerna att stänga var regeländringar kring hur djuren fick hållas. Rävar måste exempelvis ges möjlighet att gräva och vara tillsammans med andra rävar på stora ytor, och det är helt enkelt inte lönsamt och därför avvecklades farmerna efter att de nya kraven infördes. 

Turerna kring minkfarmerna

Liknande regeländringar som skulle innebära slutet för minkfarmer i Sverige har under flera år diskuterats men har tyvärr inte införts. Sverige har i snart trettio år haft en djurskyddslag som säger att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och så att de får utlopp för sina naturliga beteenden, men minkfarmningen ser i princip likadan ut idag som den gjorde i sin begynnelse på 1930-talet. Frågan om minkfarmerna har blivit en långdragen politisk följetong. Vad är egentligen lagstiftningens fina ord värda om det samtidigt är tillåtet att behandla minkar som det idag görs på svenska minkfarmer? Lagen och verkligheten går inte hand i hand.

Otaliga instanser, däribland Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap, Jordbruksverket och Djurskyddsmyndigheten, har under årens lopp rapporterat om att minkfarmerna inte lever upp till §4 i djurskyddslage. Det är den paragraf som tar upp naturligt beteende och god djurmiljö. Men när det gäller minkfarmerna har tyvärr utvecklingen gått långsammare än vad det gjorde för räv- och chinchillafarmerna. Minkfarmerna är betydligt fler än vad rävfarmerna var, och att stoppa minkfarmningen genom hårdare regler har visat sig lättare sagt än gjort.

Inför valet 2002 lovade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att de skulle verka för en avveckling av pälsnäringen om de kom till makten. En statlig utredning gjordes för att slå fast hur avvecklingen skulle gå till; förutom hårdare djurskyddsregler övervägdes möjligheten att införa ett totalförbud mot pälsdjursuppfödning helt på etiska grunder. Utredningen presenterades 2003 och rekommenderade hårdare regler. Det ledde till ett lagförslag som presenterades 2005 och innebar att man skulle införa ett nytt stycke i fjärde paragrafen som enbart gäller minkar. Minkar skulle ges rätt att klättra, röra sig, vara ensamma, jaga och simma. Våren 2006 skickades förslaget ut på remiss till EU. Frankrike motsatte sig förslaget, och även om Sverige vann i slutändan drog processen ut på tiden. Förslaget hann inte tas upp i riksdagen innan valet, vilket hade varit en förutsättning för att dåvarande regeringen skulle kunna leva upp till sina vallöften. Istället fick Sverige en borgerlig regering, och lagförslaget röstades ner i december 2006.

Även under 2011 och 2012 kom förslaget från de rödgröna upp för omröstning i riksdagen, men röstats ner. Istället gav dåvarande regeringen Jordbruksverket i uppdrag att utforma nya krav för minkfarmning som inte ställer så långtgående krav så att näringen blir olönsam och behöver avvecklas. Jordbruksverkets nya föreskrifter från 2012 innebär en rad mycket marginella skillnader för djuren från tidigare föreskrifter. Det är bland annat krav på att minkarna ska ha en liten leksak, t.ex. ett plaströr, i den minimala buren. De nya föreskrifterna innebär även att så kallade etageburar ska användas på minkfarmerna, vilket innebär att en liten extra bur placeras ovanpå den ursprungliga buren. Det ger minkarna några centimeters galleryta till.

Kampen för minkarna har alltså pågått i väldigt många år, och pågår än idag. Opinionsundersökningar har gång på gång visat att en stor majoritet av det svenska folket är emot pälsdjursfarmning. Men gång på gång har ekonomiska intressen gått före djuren och politiker har ett flertal gånger svikit djuren.

Export och import

Majoriteten av pälsen från svenska minkfarmer exporteras och den päls som säljs i svenska butiker är importerad, som exempelvis räv-, chinchilla-, coyote och kaninpäls. De allra flesta djur som dödas inom pälsindustrin kommer från djur som levt på pälsdjursfarmer, men många djur fångas och dödas även i det vilda. Läs mer om det här.

Sveket mot minkarna

Djurrättsalliansen har under flera år dokumenterat svenska minkfarmer och vårt första avslöjande blev mycket uppmärksammat i media 2010. Här under kan du se vår dokumentation från svenska minkfarmer. På sidan Sveket mot minkarna kan du läsa mer om kampanjen och om vårt arbete för att stänga de svenska minkfarmerna. 

Päls från viltfångade djur

Varje år fångas och dödas uppskattningsvis 10 miljoner djur i naturen för sin päls. De fångas då bland annat med bensaxar. Dessa fäller är olagliga i Sverige, men pälsen från djur som fångas i bensaxar importeras och säljs i Sverige.

Läs mer

Pälsindustrin globalt

85% av all päls kommer från djur uppfödda på pälsdjursfarmer. Närmare 50 miljoner djur som minkar, rävar, mårdhundar, kaniner och chinchillor dödas varje år efter ett kort liv i en bur på en pälsdjurfarm för att bli en del av en päls eller en pälsdetalj.

Läs mer

Skinn, ull, dun och silke

Miljontals djur dödas varje år inom modeindustrin och utöver pälsindustrin utnyttjas djur för bland annat deras skinn, ull, dun och silke. Många kanske inte tänker på eller blundar för de livsöden som ligger bakom de klädesplagg och accessoarer en konsumerar.

Läs mer