Djurförsök

Försök på apor

I Sverige finns det endast ett laboratorium som använder apor i djurförsök och det är Astrid Fagreus Laboratorium vid Karolinska Institutet i Solna. Under årtionden har de fått kritik om allt från var aporna föds upp, transporterna, försöken och hur de hålls på laboratoriet. Förutom att utföra egna djurförsök på aporna hyr de ut aporna till andra företag som vill utföra djurförsök på dem. Att hålla apor i fångenskap medför många problem då de är svåra att hålla som försöksdjur och bråk lätt uppstår i de sociala grupperna av apor. Djurrättsalliansen arbetar för att försök på apor ska förbjudas i Sverige och att de kvarvarande aporna ska rehabiliteras och placeras ut i djurfristäder.

Årtionden av kritik

Under årtionden har aphållningen på Astrid Fagreus Laboratorium kritiserats och anläggningen har bytt ägare under årens lopp. Först var det Statens Bakteriologiska Laboratorium, sedan blev det Smittskyddsinstitutet och nu är det Karolinska Institutet som driver Astrid Fagreus Laboratorium i Solna. Fram till början av 2000-talet levde aporna i burar små som garderober i en fönsterlös källare. Trots protester från allmänheten och det faktum att Jordbruksverket krävde att anläggningen skulle avvecklas satsade regeringen pengar på ett nytt aphus som även det är uselt ur djurens synvinkel. Den nya och nuvarande byggnaden stod klar 2003 och kritiserades hårt av Jordbruksverkets primatgrupp som bland annat menade att det nya apcentret ”inte motsvarade ett modernt primatcentrum genomsyrat av omtanke för djuren”. För att Karolinska Institutet ska få använda sig av primater i djurförsök måste de träna aporna dagligen för att de ska vänja sig vid mänsklig kontakt och på så sätt lära dem samarbeta vid försök. Under årens lopp har de fått kontinuerlig kritik då de brustit i den dagliga träningen av apor. Trots detta får de fortsätta sin verksamhet.

Apornas liv i frihet

Aporna är det djur som är närmast besläktat oss. På väldigt många sätt så upplever de saker precis som oss och de är väldigt intelligenta. På Astrid Fagreus Laboratorium vid Karolinska Institutet hålls två arter av makaker. Det är rhesusmakak (Macaca mulatta) och krabbmakak (Macaca fascicularis). De är närbesläktade och tillhör ett släkte av primater som kallas markattartade apor (Macaca). Detta släkte innefattar i dagsläget 22 olika arter och arten förekommer i Sydostasien. Krabbmakaken kallas också för långsvansad makak. Svansen har en längd på 40-65 centimeter och är ofta längre än övriga kroppen. Rhesusmakaken skiljer sig då den är något större än krabbmakaken.

Makaker är aktiva under dagen och man kan tro att alla apor gillar att klättra, men makaker lever huvudsakligen på marken. Dock så föredrar de att övernatta i träden, där de är mer skyddade från rovdjur och andra faror. Habitatet utgörs av olika sorters skogar som regnskogar, träskmarker och bambuskogar. Krabbmakar behöver alltid närhet till vatten då vatten är en stor del i makakernas liv. I det vilda så leker och simmar de gärna i vatten, de letar efter mat i vattnet och de badar också för att reglera sin kroppstemperatur. Det finns till och med japanska makaker som tvättar sin föda innan de äter den. I det vilda så har den sociala gruppen en stor betydelse och makaker lever i stora grupper med allt från ett tiotal individer till ett hundratal. Honorna lever hela sitt liv i den gruppen som de blev födda i, medan hannarna flyttar när de blir könsmogna. Så gruppen består av honor som är släkt med varandra och det finns en hierarki bland dem. Därutöver så ingår flera hannar som inte är släkt med varandra, i olika åldrar, där rangordningen bestäms av slagsmål. Varje grupp har sitt eget revir som försvaras mot andra individer och grupper genom att skrika, visa hörntänderna och hoppa på grenar. Makaker i frihet blir ofta omkring 20 år gamla, medan de i fångenskap nått en levnadsålder på upp till 40 år.

Apornas ursprung

Enligt djurskyddslagen får inte apor eller andra djur som används i djurförsök vara viltfångade, utan endast apor som är uppfödda för ändamålet får användas. Astrid Fagreus Laboratorium har under en längre tid haft ambitionen att bedriva en egen uppfödning av apor till djurförsök men har saknat de ekonomiska möjligheterna till att göra detta. Aporna importeras istället och kommer främst från en uppfödning i Kina. Den uppfödning av apor som merparten av aporna kommer ifrån är en stor anläggning där omkring 10 000 apor föds upp varje år och hälften av dem beräknas gå till laboratorier i Europa och USA. På uppfödningen i Kina lever en grupp honor tillsammans med en hane. Ungarna tas ifrån den sociala gruppen och mamman när de är 8-12 månader gamla (i frihet dias ungen i 14 månader och har en nära kontakt med modern under flera år). Ungarna sätts i en stor grupp på upp till 20 individer och när de är 3-4 år gamla säljs de till laboratorier. Burarna som aporna lever i är under all kritik. Små burar med kala golv och väggar av betong och metall. Det finns inte heller någon stimulans i burarna. Den enda gången aporna har kontakt med människor är när de några gånger per år fångas in och olika tester utförs på dem och då hålls de ofta isolerade i upp till 30 dagar. Detta är oerhört stressande för aporna som inte är vana vid kontakt med människor. För inköp och transport av apor har Astrid Fagreus Laboratorium länge anlitat det holländska företaget R.C. Hartelust bv som är en väldigt kritiserad anläggning.

Transporterna till Sverige

Efter att de anlänt från Kina till Nederländerna hålls de i karantän innan de skickas vidare till Sverige. Transporterna av apor sker med lastbil eller flygplan till Stockholm och tar upp till 17 timmar. Under dessa transporter sitter aporna två och två i plastboxar med måtten 50 x 50 x 70 cm. År 2005 transporterade detta företag 50 krabbmakaker i lastbil från Nederländerna till Astrid Fagreus Laboratorium i Solna. När lastbilen kom fram fann man att fyra apor låg döda i sina burar. De hade dött av överhettning eftersom burarna hade placerats nära ett varmluftaggregat. Under den 17 timmar långa transporten hade de inte haft tillgång till vatten och endast ett äpple var att äta. De hade inte heller fått någon tillsyn under färden. Inte heller tullen hade kontrollerat införseln. Man måste anta att apornas död var mycket plågsam och antagligen led även de andra aporna i lastutrymmet av hettan samt av att tvingas bevittna sina artfränders dödskamp. Trots denna tragiska incident, samt det faktum att åtalsanmälan riktats mot RC Hartelust, så fortsätter Astrid Fagreus Laboratorium att anlita detta företag. Under det senaste året har även apor importerats från USA för att användas i djurförsök.

Försöken på apor

Aporna används främst i försök som handlar om Hiv/AIDS samt olika typer av hjärnförsök. Sedan 80-talet har man utfört försök på apor för att ta fram ett vaccin mot Hiv. Makaker utvecklar dock inte Hiv på samma sätt som människan och runt om i världen börjar man ge upp makaker och andra apor som försöksdjur inom HIV-forskningen. Eftersom makaker inte utvecklar AIDS så har man istället valt att forska kring ett närliggande virus som apor kan få kallat Siv. Det är ett Hiv-liknande virus, simian immunodeficiency virus (Siv), som förekommer hos afrikanska apor utan att orsaka sjukdom. Men Siv kan framkalla en immunbristsjukdom liknande AIDS hos experimentellt infekterade asiatiska makaker (exempelvis rhesusapor och krabbmakaker).
Man har blandat Siv och den mänskliga varianten Hiv och fått fram ett virus som kallas Shiv. Men det är mycket som skiljer det från Hiv.

De apor som ingår i försöken på SMI vaccineras först med olika vaccin och därefter infekteras de med Shiv. Under försökets gång tas kontinuerligt en stor mängd blodprov och många kompletterande delförsök utförs (till exempel för att undersöka giftigheten hos olika beståndsdelar av vaccinet, eller att ge medel som gör att ägglossning och menstruation upphör hos apor av honkön). Ett annat plågsamt djurförsök aporna på SMI utsatts för sedan mitten av 80-talet är ett försök där man undersöker hur olika substanser och ämnen tas upp i hjärnan. Dessa hjärnstudier utförs med en PET-kamera. Aporna injiceras med ett spårämne och därefter följs det hur detta fördelas i hjärnan med hjälp av en PET-kamera. Aporna som ingår i försöket utsätts för detta några dagar i månaden. Man sätter in en venkateter i ett ben och detta har lett till att flera av aporna har fått så svåra ärrbildningar och det har varit omöjligt att sätta in kateterna och aporna har då använts i andra försök eller dödats.

Många dödsfall utanför försöken

Att hålla primater i fångenskap är svårt och medför mycket problem och risker för aporna. På Astrid Fagreus Laboratorium finns det stora problem med aphållningen och individer som inte trivs ihop som bråkar så pass mycket att de fått amputera fingrar, fått tänder utslagna, djupa rivsår och andra skador. Det är heller inte ovanligt att aporna avlider av orsaker som inte är relaterade till försöken, bland annat genom att fastna i delar av buren där de kvävts. En apa fick avlivas efter kraftig avmagring och flera apor har avlivats efter allvarliga sårskador.

Stark kritik mot AFL:s aphantering

Ett 40-tal kändisar och framstående forskare inklusive Moby, Joanna Lumley, Mian Lodalen, Peter Egan, Rickard Söderberg, Alexei Sayle, Kitty Störby Jutbring och den världsberömda primatologen Jane Goodall har anslutit sig till Djurrättsalliansens upprop för att rädda försöksaporna på Karolinska Institutet. Under 2017 överlämnade även Djurrättsalliansen en protestlista med över 55 000 namnunderskrifter till Karolinska Institutets ledning och för en regelbunden dialog med dem.

Alternativa metoder

Djurrättsalliansen är positivt inställda till forskning och vetenskapliga framsteg, men inte till vilket pris som helst. Det går att utföra forskning utan att djuren behöver betala priset för det och redan i dagsläget sker mycket forskning utan djurförsök, bland annat kring cancer och AIDS.

Läs mer

Djurförsök i Sverige

Vi ger djuren olika virus, förändrar deras DNA, dödar dräktiga djur för att studera deras foster, syr igen deras ögon, förlamar dem, kapar deras tår, bränner dem levande, utsätter dem för extrema temperaturer, tillför olika irriterande ämnen för ögonen och deras hud och tvingar dem andas in giftiga ämnen. Alla dessa grymheter mot dem görs i forskningens namn.

Läs mer