18 november 2026
Hemliga övervakningskameror avslöjar kycklingindustrins djurplågeri
Djurrättsalliansen har monterat upp dolda kameror inne på en stor kycklingfabrik. I de unika filmerna kan man följa hur en kycklings liv ser ut, dag för dag, tills hon skickas till slakt vid fem veckors ålder. Filmerna visar ett enormt lidande; kycklingarna hanteras hänsynslöst och deras vardag präglas av trängsel, snabb tillväxt, skador och död. Granskningen ger en inblick i en djurindustri som de flesta aldrig får se från insidan.
På svenska slakterier dödas över 110 miljoner kycklingar varje år, vilket gör dem till det landlevande djur som dödas i störst antal. I kycklingindustrins marknadsföring möts konsumenterna ofta av soliga landskap, grönskande åkrar, människor i kycklingdräkter eller bönder som håller kycklingar i famnen. Men djurens verklighet bakom fabriksväggarna skiljer sig från den bild som industrin förmedlar, samtidigt som verksamheterna till stor del är stängda för insyn. Under 2026 har Djurrättsalliansen i hemlighet filmat kycklingarnas vardag dygnet runt under de omkring 35 dagar de lever. Den omfattande granskningen är gjord genom att dolda kameror satts upp inuti en av Guldfågelns fabriker på Öland.
– Allmänheten måste få insyn i vad kycklingarna utsätts för och hur industrin fungerar, så att fler kan reagera, kräva förändring och sätta press på politikerna att agera. Därför har vi tagit oss in på den här fabriken och dokumenterat. Filmerna visar att lidandet som kycklingarna utsätts för inte handlar om enstaka missförhållanden, utan om hela deras livssituation från födsel till död. Materialet synliggör hur vårdslöst de hanteras och vilken hemsk industriell miljö de tvingas leva i. Det är oförsvarbart och vi människor kan inte fortsätta behandla andra djur på det här sättet, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen.
Dokumentationen visar ocensurerat hur livet ser ut för kycklingarna. Från att de anländer till fabrikerna som dagsgamla kycklingar och kastas ut ur plastbackar, tills en så kallad ”kycklingskördare” kör in på anläggningens golv. Det är en maskin med roterande borstar som mekaniskt packar fåglarna i transportlådor inför slakt. I filmerna syns hur kycklingarna tvingas upp på ett rullband och sedan hänsynslöst sprutas ner i lådorna. Många fåglar har brutna vingar, är skadade på andra sätt eller döda när de kommer till slakteriet. Det rör sig om tusentals kycklingar varje dag.
– Det är hjärtskärande men tyvärr inte förvånande när man ser hur brutalt de hanteras. Djuren behandlas som känslolösa produkter och inte som de kännande individer de är. Det är horribelt, säger Malin Gustafsson.
Aftonbladets 200 sekunder har tagit del av Djurrättsalliansens nya filmer och publicerade (den 18 november) en granskning där de ställer x till svars. Se deras program här.
Se vårt filmmaterial från de dolda kamerorna
Materialet avslöjar även vad den lagstadgade dagliga tillsynen av djur innebär i praktiken: personalen tillbringar mindre än en halvtimme om dagen inne hos kycklingarna. De går då runt bland fåglarna och dödar dem som är skadade eller på annat sätt avviker. Bedövning, som ska ske genom ett slag i huvudet, samt kontroll om kycklingarna har dött efter avlivning görs bristfälligt och många gånger inte alls. De kycklingar som redan har dött när personalen hittar dem plockas upp och slängs i hinkar. Under de sista dagarna av uppfödningsperioden ökar dödsantalet markant.
– Att personalens huvudsakliga arbetsuppgift under den korta tid de vistas hos fåglarna varje dag är att döda och plocka bort de individer som redan har omkommit säger mycket om vad det är för typ av industri. Döden är ständigt närvarande, och de kycklingar som inte dör eller dödas under uppväxttiden möter döden på slakteriet, säger Malin Gustafsson.
Extrem avel
Kycklingarna kläcks i maskiner på så kallade kläckerier. Små och fjuniga placeras de i platsbackar och transporteras till uppfödningsanläggningarna. När de anländer väger de omkring 40 gram, men förändringen går snabbt. Kycklingarna är avlade att växa mycket fort, vilket får stora konsekvenser för deras hälsa. Bland annat dör många av att hjärtat stannar när det inte kunnat hänga med i den snabba tillväxten. Mot slutet av uppfödningsperioden, efter omkring fem veckor, väger kycklingarna runt två kilo. Det är ungefär 50 gånger så mycket som när de anlände till fabriken. I de stora industriella byggnaderna hålls tiotusentals kycklingar tillsammans – upp till 25 individer per kvadratmeter.
Enligt djurskyddslagens kapitel 2 paragraf 11 är det förbjudet att utföra avel med sådan inriktning att det kan medföra lidande för djuren.
– Ändå avlas kycklingar på ett extremt sätt som uppenbart skadar, orsakar smärta och i många fall dödar dem. Hur är det möjligt att den här oetiska aveln får fortsätta, trots att det enligt lag inte ska vara tillåtet? Samhället måste istället satsa på att ställa om till ett hållbart och etiskt växtbaserat jordbruk. Det kräver att våra politiker agerar och tar ansvar för att sätta stopp för djurplågeriet, säger Malin Gustafsson.
Djurrättsalliansens filmer visar fåglar som har svårt att förflytta sig, mest ligger ner och som inte kan stå ordentligt på sina ben. På svenska kycklinggårdar hålls djuren inomhus under hela den period de lever och på de kala fabriksgolven finns inget att sysselsätta sig med utöver att äta och dricka. Under veckorna som kycklingarna hålls i stallet städas det aldrig, fukten från avföringen och de höga halterna av ammoniak resulterar i att frätskador på fötterna är vanligt.
– Miljontals individer tvingas betala ett fruktansvärt högt pris för de här företagens fokus på lönsamhet och effektivitet. Genom aggressiv marknadsföring har de fått människor att äta mer och mer kyckling och vill ge sken av att djuren behandlas bra, vilket helt uppenbart är allt annat än sant. Kycklingindustrin har passerat alla gränser för vad som borde vara accepterat, säger Malin Gustafsson.
Se vårt filmmaterial från de handhållna kamerorna
Vill du ge en gåva till Djurrättsalliansens fortsatta arbete?
Du måste ange minst 20 kr
Swisha nuDu måste ange ett giltigt mobilnummer
Gå till SwishGodkänn betalningen i Swish-appen
Tack för din gåva!
Ett fel uppstod
Växande debatt om kycklingindustrin
Kycklingindustrin har under de senaste åren blivit föremål för allt större debatt i samhället, bland annat till följd av flera granskningar och avslöjanden om hur kycklingarna behandlas och under vilka förhållanden de lever. En stor del av kritiken riktas mot industrins användning av så kallade turbokycklingar. Ett förslag är att ersätta de ”snabbväxande” kycklingarna med ”långsamtväxande”, något som bland annat genomförs i Norge.
– Det innebär ju bara att en annan fågel, som också den är avlad att växa snabbt, ska tvingas leva i precis samma fabriker och utsättas för exakt samma hantering. Djuren kommer fortfarande att plågas, säger Malin Gustafsson.
Djurrättsalliansen menar att problemet är hela industrin, inte enskilda delar av den, och att det finns en lösning som innebär verklig förändring för djuren: att avveckla kycklingindustrin.
– Men det här är en mäktig, vinstdrivande industri, och att äta djur är en djupt rotad norm i vårt samhälle. Det gör att fokus hamnar på kosmetiska åtgärder snarare än verklig förändring för djuren. Förslaget att byta kycklingras är ett tydligt exempel på det. Vi kan inte fortsätta laga och lappa ett system som i grunden orsaker enormt mycket lidande och död för miljontals djur utan det krävs en större omställning. Djurfabrikerna har inte alltid funnits. Vi människor har skapat dem, så självklart kan vi också stänga ner dem, säger Malin Gustafsson.
Det granskade företaget föder upp flera miljoner kyckling per år och är kopplade till Guldfågeln. Kycklinguppfödaren har flera likadana, stora byggnader där kycklingarna hålls. Varje byggnad är indelad i flera avdelningar, med tiotusentals kycklingar i varje enskild avdelning.
För att kunna föda fram alla kycklingar som dödas för mat finns det i kycklingindustrin flera generationer med så kallade avelsdjur. Kycklingarna som hamnar på människors tallrikar har både föräldrar och mor- och farföräldrar. Det multinationella företaget Aviagen dominerar på den globala marknaden när det gäller kycklingavel.
Företagets svenska del, Aviagen Swechick, är baserat i Skåne. 99 procent av svenska kycklingar – som till exempel säljs under märkena Kronfågel och Guldfågeln – härstammar från företaget. En person från Djurrättsalliansen tog anställning på företaget och filmade med dolda kameror när hen arbetade i djurstallarna. Materialet blev grunden till Uppdrag gransknings program ”Kycklingens pris”, som sändes hösten 2023. I början av 2026 sändes det uppföljande avsnittet ”Älskade kyckling”. I filmerna syns industriella, smutsiga fabriksmiljöer där tusentals hönor och tuppar lever på ett och samma golv. Eftersom djuren i kycklingindustrin är avlade till att växa snabbt är det också inbyggt i deras arvsmassa att äta mycket. Men när de äter i de mängder de vill och ökar i vikt så blir de sjuka, får svårt att röra sig och blir mindre fertila – något som kallats för broileruppfödningens paradox. Ett sätt för industrin att ”lösa” problemet är genom att låta avelsdjuren svälta, vilket i sin tur leder till stress och ohälsa. Filmmaterialet visar även kannibalism, hönor med brutna höfter, kala kroppar och öppna sår.
Vi har även arbetat undercover på ett av Kronfågels kläckerier, för att kunna visa hur kycklingarnas första dag i livet ser ut. Filmerna, som publicerades av TV4, visar bland annat hur kycklingar slungas omkring på rullband i en gigantisk maskin, kläms till döds och hanteras som livlösa ting. Skadade och sjuka kycklingar lämnas i backar där de äter på andra kycklingars inre organ.
Läs mer om kycklingindustrin här.
Skriv under för att stänga kycklingfabrikerna
Djurrättsalliansen har en namninsamling som uppmanar politiker att agera för att förbjuda kycklingindustrin. Insamlingen kommer att överlämnas till regeringen.
Agera för kycklingarna
Det viktigaste vi kan göra för kycklingarna är att engagera oss. Ett första steg är att ifrågasätta idén om andra djur som produkter till för människor. Vi måste också agera för att kycklingfabrikerna ska stänga. Något alla kan göra är att bojkotta kycklingindustrin genom att inte köpa kycklingprodukter. En kan också skriva under vår namninsamling och uppmana politiker att agera genom att stänga kycklingfabrikerna. Skriv under och läs mer om vad du kan göra på vår sida ”Fri som en fågel?”.
Stöd vårt arbete
Tack vare våra gåvogivare kan vi fortsätta granska, dokumentera och avslöja svenska djurindustrier. Vi kan tillsammans vara den samhällsförändrande kraft djuren akut behöver och inspirera fler till en djurvänlig livsstil. Alla bidrag, oavsett summa, gör skillnad för djuren och bidrar till en framtid där alla djur respekteras. Tack!
Om kycklingindustrin
Kycklingar i Sverige lever sina korta liv instängda i djurfabriker, i stallar med tiotusentals individer på ett och samma golv. De får aldrig gå ut. Trängsel är en del av vardagen – enligt svensk lagstiftning får 25 kycklingar hållas per kvadratmeter. Deras kroppar är avlade att växa extremt fort och när de bara är fem veckor gamla har de blivit så stora att de skickas till slakteriet.
Vanliga frågor & svar
Vi har genomfört den här granskningen för att kunna visa hur kycklingarnas liv faktiskt ser ut, dag för dag, under de omkring 35 dagar som de lever innan de skickas till slakteriet för att dödas. Våra filmer visar att lidandet inte handlar om enstaka delar av industrin, utan om hela deras livssituation: att kycklingarna har avlats för att växa extremt snabbt med förödande konsekvenser för deras hälsa, den industriella miljön de tvingas leva i, personalens vårdslösa hantering och den brutala insamlingen med maskiner inför slakt. Hela kedjan är viktigt att synliggöra för att vi ska förstå och kunna förändra grundproblemet. Vi måste inse att problemet är kycklingindustrin i sin helhet och inte bara delar av den. Vi hoppas att granskningen får människor att reagera och kräva ett förbud mot kycklingindustrin.
Precis som med vilken rättvisefråga som helst så handlar det om att orättvisan inte borde ske över huvud taget – inte hur vi kan fortsätta utsätta någon på ett ”mindre dåligt sätt”. De orättvisor som kycklingarna tvingas utstå borde helt enkelt inte vara accepterade eller tillåtna. Problemet är att vi människor ogärna vill ändra något hos oss själva. Därför fokuserar ofta den ”lösning” som lyfts fram på små justeringar i det nuvarande systemet. Men enskilda regleringar av dagens djurindustrier kommer inte leda till någon verklig förändring för djuren, i stället behöver vi verka för en större samhällsförändring. Vi måste avveckla djurindustrierna och ställa om till ett etiskt och hållbart växtbaserat jordbruk.
Djurplågeriet i kycklingindustrin utgörs inte av enstaka avvikelser, utan är en konsekvens av hur systemet är utformat. Det går inte att reformera bort. Djurrättsalliansen menar därför att kycklingindustrin måste förbjudas. Det ska inte vara lagligt att behandla kännande individer som produkter.
Att byta ut en ”turbokyckling” mot en annan är ingen lösning. Det innebär bara att andra fåglar kommer att tvingas leva i precis samma fabriker och utsättas för samma hantering. Begreppet ”långsamtväxande”, som ofta används, är dessutom missvisande, eftersom det fortfarande handlar om hårt avlade kycklingar som bara får leva några veckor längre. Djurrättsalliansen menar att detta inte löser grundproblemet. I stället måste vi förbjuda hela kycklingindustrin.
Extremaveln har flera förödande konsekvenser för kycklingarna. Kycklingindustrin är en hårt styrd och specialiserad produktion där fåglarnas kroppar manipulerats för att växa så snabbt som möjligt för att maximera företagens ekonomiska vinst. På grund av den extrema tillväxten får många problem med ben och fötter och vissa kan varken stå eller gå. Det är också vanligt att kycklingar omkommer, av bland annat hjärtstillestånd, trots att de endast lever runt 35 dagar innan de dödas för att bli mat. De så kallade ”avelsdjuren” bär på samma snabbväxande gen, men behöver bli betydligt äldre för att kunna producera befruktade ägg. Industrin löser det genom att svälta dem. Extremaveln fortgår trots att det enligt djurskyddslagens kapitel 2 paragraf 11 är förbjudet att utföra avel med sådan inriktning att det kan medföra lidande för djuren.
Den omfattande dokumentationen visar att lidandet som kycklingarna utsätts för inte handlar om enstaka missförhållanden, utan om hela deras livssituation från födsel till död. Materialet synliggör hur vårdslöst de hanteras och vilken hemsk industriell miljö de tvingas leva i. Det är oförsvarbart och vi människor kan inte fortsätta behandla andra djur på det här sättet.
Den här granskningen visar på det stora hela vad som är tillåtet enligt svensk djurskyddslagstiftning och så som kycklingindustrin fungerar. Delar av vårt omfattande material visar dock rena djurskyddsbrott. Exempelvis ska ”bedövning” ske innan avlivning, genom ett slag i huvudet. En efterkontroll om kycklingarna har dött ska också genomföras. Vår granskning visar att detta sker bristfälligt och många gånger inte alls.
Huruvida det som sker i kycklingindustrin kan anses lagligt eller inte beror också på vilket perspektiv en utgår ifrån när en tolkar lagen. Exempelvis är det enligt djurskyddslagens kapitel 2 paragraf 11 förbjudet att utföra avel med sådan inriktning att det kan medföra lidande för djuren. Ändå avlas kycklingar på ett extremt sätt som uppenbart skadar, orsakar smärta och i många fall dödar dem.
Nej, fler kontroller kommer tyvärr inte att lösa grundproblemet. En stor del av det våld och lidande som kycklingarna utsätts för sker nämligen inom lagens ramar, vilket innebär att det inte bara är brott mot djurskyddslagstiftningen som utgör djurplågeri. Länsstyrelsens uppdrag, utöver att se till att lagen efterlevs, är dessutom att ta hänsyn till företagens intressen och möjliggöra en fortsatt produktion. Fler kontroller kan möjligen upptäcka vissa missförhållanden, men det förändrar inte de grundläggande orsakerna till djurens lidande. Det är även lätt att få bilden av att djurfabrikerna kontrolleras ofta, men det stämmer inte. Myndigheten har som som mål att årligen kontrollera minst 10 procent av de gårdar och anläggningar där djur hålls för livsmedelsproduktion, vilket är ett mål som myndigheten inte lever upp till. Djurproduktion är helt enkelt inte förenligt med att behandla andra individer med omsorg och respekt då det bygger på systematisk exploatering. Lösningen på lidande är därför inte fler kontroller utan ett avvecklande av hela djurindustrin.
Vårt syfte med det här avslöjandet är inte att hänga ut enskilda individer eller företag utan att synliggöra förhållandena i kycklingindustrin på ett övergripande plan så att fler både reagerar och agerar. Det här är inga extremfall utan visar hur djurens verklighet generellt ser ut i industrin. Det är därför viktigt att komma ihåg att enskilda arbetare eller fabriker inte utgör grundproblemet. Snarare är grundproblemet ett system där effektivitet och lönsamhet står i fokus. Kycklingarna behandlas som känslolösa produkter eftersom de utnyttjas för företags vinstintresse. Djurrättsalliansen arbetar för en större samhällsförändring som innebär att alla djur ses som individer med rätt att leva utan att exploateras. Därför vill vi förbjuda kycklingindustrin.
Det viktigaste vi kan göra för kycklingarna är att engagera oss. Här är några exempel på vad en kan göra:
- Skriva under och dela vår namninsamling för ett förbud mot kycklingindustrin.
- Engagera dig i en djurrättsorganisation.
- Uppmana politiker att agera genom att stänga kycklingfabrikerna.
- Bojkotta kycklingindustrin genom att inte köpa kycklingprodukter.
- Ifrågasätta idén om andra djur som produkter till för människor.
- Dela vårt avslöjande så att fler får upp ögonen för lidandet i kycklingindustrin.
- Prata med människor i din omgivning för att fler ska få information.
- Stöd Djurrättsalliansens arbete genom att bli månadsgivare.
Om du har möjlighet får du gärna bli månadsgivare för valfri summa. Du kan även skänka en engångsgåva till Djurrättsalliansens swishnummer 1230730739. Mer information om andra sätt att stödja oss finns här.
Tack vare våra gåvogivare kan vi fortsätta granska, dokumentera och avslöja svenska djurindustrier. Alla bidrag, oavsett summa, gör skillnad och går till vårt arbete för en framtid där alla djur respekteras. Du får gärna också sprida våra inlägg och skriva under samt dela vår namninsamling för att politikerna ska agera för ett förbud mot kycklingfabrikerna. Tillsammans kan vi vara den samhällsförändrande kraft som djuren så akut behöver. Tack!
Ja, allt är filmat på svenska kycklingfabriker. Vi har dokumenterat svenska djurindustrier i över 20 år och vi kan alltid bevisa var och när materialet är taget, vilket är information som medierna alltid får ta del av. I det här fallet är det Aftonbladets 200 sekunder som har verifierat materialet.
En del avfärdar materialet i tron om att det inte kan komma från svenska fabriker. Det är inte så konstigt då den bild många har av svensk djurindustri inte stämmer överens med verkligheten. Inte minst bidrar djurindustris egen marknadsföring till den här felaktiga bilden. I kycklingindustrins reklam möts människor ofta av soliga landskap, grönskande åkrar, människor i kycklingdräkter och bönder som håller kycklingar i famnen. Folk möts helt enkelt av bilder som inte visar djurens faktiska situation bakom fabrikernas väggar. Det är dags att ifrågasätta föreställningen som svensk djurproduktion, kritiskt granska svensk livsmedelsindustri och ta avstånd från den omfattande exploatering som sker där.
Vi anser att det är viktigt att allmänheten får insyn i hur djur i Sverige behandlas. Djurindustrierna är verksamheter som till stor del är dolda för insyn, och det som djuren utsätts för når aldrig allmänhetens ögon. Därför tar vi oss till fabrikerna, tar oss in utan tillåtelse och dokumenterar djurens livsöden. Dessa anser vi är nödvändiga att synliggöra för att få ett slut på djurplågeriet. För att kunna exponera det lidande som pågår bakom stängda dörrar och för att få till en förändring för djuren är vi beredda att göra lagöverträdelser, som att exempelvis ta oss in i fabrikerna för att dokumentera.
Vad som anses vara lagligt eller olagligt innebär nödvändigtvis inte att det är rätt eller fel. Det är kycklingindustrin ett tydligt exempel på då det som kycklingarna utsätts för inte är försvarbart på något sätt.
Hur kycklingarna föds upp, lever och behandlas ser i grunden likadant ut oavsett producent. Problemen kan inte isoleras till enskilda företag då produktionskedjans delar är tätt sammanflätade och beroende av varandra – från avel och kläckning till uppfödning, slakt och försäljning. Hela den svenska kycklingproduktionen är exempelvis beroende av avelsföretagen och tillgången på så kallade ”avelsdjur”. Det internationella avelsföretaget Aviagen är den största aktören och dominerar helt den svenska marknaden. De tre största kycklingproducenterna Kronfågel, Guldfågeln och Atria har alla koppling till Aviagen.
Hela systemet bygger på att kycklingars kroppar manipuleras genom avel för att växa så snabbt som möjligt och generera maximal ekonomisk vinst till företagen. Priset betalas av kycklingarna. Därför måste kycklingindustrin bojkottas i sin helhet.
Att Sverige skulle ha ”världens bästa djurskydd” är en vanlig föreställning som rimmar illa med den verklighet vi möter i svenska djurindustrier. En sådan föreställning hindrar många från att kritiskt granska hur svensk livsmedelsproduktion faktiskt går till. Det används också ofta för att försvara det utnyttjande och dödande en själv deltar i med förevändningen att någon annans skulle vara värre. Eftersom människor inte måste äta kycklingkött bör en varken köpa svensk eller importerad kyckling. God djurvälfärd är helt enkelt inte förenligt med ett livsmedelssystem som systematiskt exploaterar och dödar andra individer för kött, mjölk och ägg. Den enda lösningen för att på riktigt skydda djur från att behandlas illa är att välja växtbaserat och stänga ner djurindustrierna helt och hållet.
Ekologisk produktion utgör knappt 1 procent av de kycklingar som årligen föds upp i Sverige. På de ekologiska och KRAV-märkta gårdarna lever fåglarna i mindre grupper och har tillgång till en rastgård utomhus, men de hålls fortfarande över tusen individer på samma yta i en miljö som är mycket begränsad. Kycklingar vill leva i små grupper om 10-15 individer där alla känner varandra och att trängas med så många andra kycklingar är oerhört stressande. De kommer dessutom från samma kläckerier och slaktas på samma sätt som konventionellt uppfödda kycklingar.
Kycklingar lever korta liv även i ekologisk och KRAV-märkt produktion och de som föds på vintern får sällan komma ut. Både ekologisk produktion och KRAV tillåter bara så kallade ”långsamtväxande” kycklingar men det innebär bara att att andra fåglar tvingas leva i samma typ av fabriker och utsättas för samma hantering. Begreppet långsamtväxande är dessutom missvisande, eftersom det fortfarande handlar om hårt avlade kycklingar som bara får leva några veckor längre.
Vill en inte bidra till djurs lidande bör en därför inte äta kyckling över huvud taget utan agera för ett förbud mot kycklingproduktion.
Alla djur har rätt till sina egna liv och människor bör inte äta andra djur över huvud taget. I vad som anses hållbart måste alla arter inkluderas och ur kycklingarnas perspektiv kan kycklingindustrin aldrig anses vara hållbar. Kyckling framställs ibland som ett klimatvänligt köttalternativ men även ur miljö- och klimatsynpunkt är kycklingindustrin ohållbar. Kycklingarna föds upp på spannmål och baljväxter, som soja, som vi människor istället skulle kunna äta direkt. Att låta grödorna gå omvägen via djuruppfödning innebär ett betydligt större resursutnyttjande än om vi äter dem själva. Det är också djupt oetiskt.
Att kycklingar äter soja är dessutom problematiskt eftersom sojaodlingar ofta bidrar till avskogning, förlust av biologisk mångfald, att vilda djur förlorar sina hem samt brott mot mänskliga rättigheter. Runt 90 procent av den globala sojaproduktionen går just till djurfoder och även om kycklingar äter mindre än större djur är de många till antal och äter en hög andel soja jämfört med andra djurslag. Detta synliggör vikten av att granska den påverkan kycklingarnas foder har. Det är dags att se igenom myten om att kycklingkött skulle vara hållbart och istället agera för en övergång till ett etiskt och genuint hållbart växtbaserat jordbruk.
Få människor måste äta andra djur för att överleva och därför bör vi inte heller göra det. Idag finns många produkter som liknar kyckling vilket innebär att du kan fortsätta äta samma saker men byta ut kycklingköttet mot dessa i de maträtter du brukar laga. Förutom kycklingliknande växtbaserade ersättningsprodukter kan du använda tofu och tempeh. Du kan också äta proteinkällor som kommer från växtriket direkt som de är så som bönor, ärter, linser, frön och nötter. Det finns också mycket inspiration och information att hämta för att laga veganskt och, utöver att veganisera dina favoriter, kanske du upptäcker nya maträtter och lär dig mer om vegansk näringslära.
Utifrån hur vi människor behandlar andra djur i dagens samhälle kan det upplevas som radikalt att helt sluta utnyttja och döda djur för mat. Men det som är verkligt extremt är vad vi utsätter andra djur för. Bara för att det är en djupt rotad norm att äta djur innebär det inte att det är varken rätt eller försvarbart. Djurfabrikerna har inte alltid funnits, vi människor har skapat dem, självklart kan vi också stänga ner dem. Om vi bara låter djurplågeriet fortgå, vad säger det om oss som människor och samhälle?