Kycklingindustrin

Visste du att världens vanligaste fågel är den vi brukar kalla kyckling? Runt 70 miljarder kycklingar slaktas varje år i världen för att bli mat. Bara på svenska slakterier dödades drygt 114 miljoner individer under 2025 (1). Kycklingindustrin är en extremt högintensiv industri där det blir hjärtskärande tydligt att de individer som utnyttjas reducerats till råvaror i en fabrik.

Industrin refererar ofta till dem som ”slaktkycklingar” vilket synliggör den lott de tilldelats i livet. Men kycklingar är hönsfåglar som härstammar från den röda djungelhönan, precis som fåglarna i äggindustrin. De har kvar samma grundläggande behov och beteenden som sina förfäder, men deras kroppar har förändrats radikalt på grund av avel.

”Slaktkycklingar” är föräldralösa ungdomar
Inom kycklingindustrin har främsta avelsmålet sedan mitten av 1900-talet varit snabb tillväxt. Sedan 1960 har tillväxthastigheten ökat med 400 procent (2). Det har gjort att kycklingarna går från gula och duniga små fågelungar till storväxta, ”slaktklara” broilers på fem veckor. De är då dubbelt så stora som sin vilda släkting. På insidan går dock utvecklingen inte lika fort. I själva verket är de föräldralösa ungdomar när de dödas. I vilt tillstånd skulle de ha sökt skydd under sin mammas vingar och stannat i närheten av henne. Hon skulle ha lärt dem om vad som är ätbart, vad som är farligt och alltid varit redo att skydda dem från faror. Hönsfåglar vill leva i små flockar, bestående av 10–15 hönor och en tupp. De vill picka i marken, undersöka sin omgivning, sandbada och sova högt upp om natten för att undkomma rovdjur (3).

Föräldradjuren och kläckeriet
Inom kycklingproduktionen kläcks djuren i ett kläckeri. Hanteringen är brutal, vilket Djurrättsalliansen dokumenterat genom att arbeta undercover på ett av Kronfågels kläckerier.  De omkring 55 miljoner kycklingar som Kronfågel slaktar på ett år kläcks på något av deras två kläckerier, varav det som Djurrättsalliansen arbetat på ligger i Skåne. Dagligen kläcks ett stort antal kycklingar i maskiner, för att sen hällas ut på ett rullband och sorteras i hög hastighet. En del kläms, är sjuka eller svaga. Djurrättsalliansen blev vittne till hur de skadade kycklingarna, istället för att avlivas direkt, lades ner i plastbackar där många avled medan andra kippade efter andan och pickade på varandras sår under tiden som personalen åt frukost. Se mer av dokumentationen – kycklingens första timmar i livet – här.

För att kunna föda fram alla kycklingar som människor äter består industrin av flera generationer med så kallade avelsdjur. De hönor och tuppar som är föräldrar till kycklingarna i köttindustrin hålls på speciella gårdar och är del av en internationell handelskedja. Det var en del av branschen som var dold för allmänheten fram tills 2023. Då kunde Djurättsalliansen avslöja vilket djurplågeri de så kallade föräldrardjuren utsätts för, även det genom arbete undercover. Föräldradjuren hålls på svältdiet och personalen avlivade djur genom att snurra på dem, stampa på dem eller lämna dem att självdö. 99 procent av alla kycklingar som slaktas i Sverige härstammar från det aktuella företaget Aviagen, även de ekologiska. Läs mer om hur kycklingarnas föräldrar har det här. Vårt material har använts i två program av SVT:s Uppdrag granskning: Kycklingens pris från 2023 och Älskade kyckling från 2026. Här kan du läsa mer om hur kycklingbranschen och avelspyramiden fungerar, från ”elitdjuren” till den förpackade kycklingen i affären.

Gott om plats?
Kycklingarna som ska bli kött är bara en dag gamla när de sätts in på ett golv inomhus hos en av Sveriges runt 200 kycklinguppfödare. Där kommer de att växa tills de hämtas av slaktbilen efter cirka 35 dagar. Det är en extrem miljö att leva i. Branschorganisationen Svensk Fågel brukar hävda att svenska kycklingar har gott om plats och är välmående. Men i djurfabrikerna är golvytan täckt av tiotusentals kycklingar. En enskild kycklinguppfödare har i genomsnitt 100 000 djur per 35-dagars omgång (4) fördelat på några stallar. De flesta skulle nog hålla med om att tränga in jättemånga främmande människor i en stor tom lagerlokal och låsa dörren inte är lika med att de har gott om plats och mår bra. Detsamma gäller självklart även kycklingar. De har behov av att leva i en varierad miljö med möjlighet att gömma sig under buskar och träd, att ha sin lilla flock där de känner varandra och att kunna dra sig undan rovdjur högt över marken om natten. I industrin lever de på ett platt golv, bland tusentals andra. Det är tillåtet för svenska producenter (som är medlemmar i Svensk Fågel, vilket nästan alla är) att ha 36 kilo kyckling på en kvadratmeter (5) vilket betyder runt 20–25 individer per kvadratmeter. I slutet av uppfödningstiden är det så trångt att det är svårt för dem att röra sig utan att gå på eller in i varandra.

Extremaveln och hälsoproblemen
Inte bara trängseln gör det svårt för kycklingarna att röra sig. Hälsoproblem som de drabbas av i industrin sätter också ofta stopp för det. Kycklingarna i Sverige utgörs av snabbväxande raser som i årtionden har visat sig ha stora problem med bland annat ben och leder. Förenklat kan man säga att deras tillväxttakt är så extrem att resten av kroppen inte hinner med. Många är halta och ligger ner eller rör sig sparsamt, troligen för att det gör ont. I en svensk studie från 2007 var hela 90 procent halta, vissa så pass att de inte kunde gå (6). I en studie från Danmark från 2018 var 77 procent påverkade i sin förmåga att gå (7). När kycklingarna ligger ner mycket får de också i högre grad hudinflammationer och sår från den smutsiga ströbädden. Andra produktionssjukdomar är sår på fötterna eller att de plötsligt dör på grund av att hjärtat inte hängt med i den snabba tillväxttakten. Att döda sjuka och skadade fåglar samt plocka undan de individer som omkommit utgör vardagliga arbetsuppgifter i kycklingindustrin. När man reflekterar över skador, sjukdomar och dödsfall bland kycklingar är det värt att ta i beaktande att de lever i en tillsluten miljö, utan yttre faror. De är unga och borde vara friska. Men produktionen har tvingat dem att hela tiden balansera på gränsen till vad de biologiskt klarar av eftersom kycklingars kroppar har konstruerats för att möta mänskliga intressen och industrins behov. Samtidigt drar deras plågade kroppar in miljarder till kycklingföretagen.

Ekologisk kycklingproduktion
Många lyfter fram så kallade ”långsamväxande raser” och ekologiskt uppfödd kyckling som ett alternativ till de konventionella hybriderna som används, det som vissa kallar ”turbokycklingar”. Men det går bara att kalla dessa raser för långsamtväxande i relation till de extremt snabbväxande, och välfärdsmässigt är grundproblemen desamma. Ekologisk produktion utgör dessutom knappt 1 procent av de kycklingar som årligen föds upp i Sverige (3). En studie från 2020 som undersökte svenska gårdar med så kallade ”långsamväxande kycklingar” visade exempelvis att två tredjedelar var halta i någon grad (8). På de ekologiska gårdarna lever fåglarna i mindre grupper och har tillgång till en rastgård utomhus, men de hålls fortfarande över tusen individer på samma yta (8) i en miljö som är mycket begränsad. De kommer från samma kläckerier och slaktas på samma sätt som konventionellt uppfödda kycklingar.

Slakt
När kycklingarna är fem veckor gamla kör en maskin, en så kallad ”kycklingskördare”, in i den stora hallen med djur. Maskinens roterande borstar tvingar upp fåglarna på ett rullband och de sprutas sedan hänsynslöst ner i lådor för att transporteras till slakteriet. På vissa ställen packas de manuellt. År 2025 kasserades nästan 4,5 miljoner kycklingar i samband med slakt (1). Det innefattar de som dött på transportbilen och de som hade sjukdomar och skador som gjorde kropparna oätliga (4). Hur många som dött eller avlivats under själva uppfödningstiden finns det inte officiella siffror på men Djurrättsalliansens dokumentation visar att det omfattar ett högt antal individer varje dag. Transporten och hanteringen inför och efter är mycket stressande för djuren och det är vanligt att djur kläms eller skadas (9). År 2019 framkom det att 1800 fåglar per dag inkom till ett av Sveriges kycklingslakterier med brutna vingar (10). Omfattningen av individer som blir skadade eller slängs avslöjar hur lite en enskild individ är värd i industrin; både etiskt och ekonomiskt.

Kycklingar i Sverige bedövas inför slakt med antingen elektricitet eller koldioxid. Vid elbedövning hängs de upp i fötterna och körs på ett rullband genom ett strömförande vattenbad, en metod som EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet redan 2004 rekommenderade utfasning av eftersom den är plågsam och osäker (11). Om bedövningen inte fungerar som den ska riskerar de att få halsen uppskuren medan de fortfarande är fullt medvetna. En stor andel av svenska kycklingar slaktas på Kronfågels slakteri som gasar djuren innan de får halsen avskuren. Det är en metod som anses medföra mindre lidande än elektricitet eftersom djuren inte hängs upp och ner innan och inte riskerar en elstöt på kroppen. Men koldioxid ger upphov till kvävningskänslor och panik och är kraftigt retande för slemhinnorna. Inom grisslakten exponeras djuren snabbt för hög koncentration gas, vilket är garanterat mycket plågsamt. Läs mer om grisindustrin här. I kycklingarnas fall ökar koncentrationen successivt med tanken att de ska vara avtuppade innan de känner av gasen. Trots detta har studier visat att det ger upphov till andnöd och att de försöker undkomma situationen (12).

Många individer – omfattande exploatering
Kycklingarna är många och utbytbara i djurindustrin. Men att vara många till antalet gör inte upplevelsen för den enskilda mindre viktig. Var och en av kycklingarna som har smärta i sina ben, som försöker navigera i stressen bland tusentals andra stressade, som lyfts upp av gummifingrar och trycks ner i en transportlåda, känner det. Var och en som huttrar i en ankomsthall på slakteriet, som tippas ut på ett rullband, som hängs upp i fötterna, upplever det. Hon eller han känner smärtan, rädslan, kylan, värmen, stressen och försöker förstå vad det är som händer. Precis som vilket annat djur som helst skulle ha gjort. Och inte minst: var och en av dem har en inneboende vilja att fortsätta leva.

Kyckling är vardagsmat för många men detta faktum har en extremt mörk baksida för djuren det drabbar. Och det finns bara ett sätt att veta att man inte direkt orsakar dessa djurs lidande och död. Det är att välja bort dem från tallriken och välja vego istället samt agera för att stänga kycklingindustrin.