Många chockeras och berörs av filmerna som visar djurens verklighet hos kycklingindustrins största avelsföretag. De hemska scenerna, som även visas av SVT:s Uppdrag granskning, är filmade av en person från Djurrättsalliansen som har arbetat undercover. Här kan du ta del av personens berättelse om att ha avslöjat en dold del av kycklingindustrin.
Få människor har insyn i hur det går till när kycklingar blir till mat och än mindre vad kycklingarnas äldre släktingar har fått utstå. Insynen är bristfällig och industrin själv visar inte hur djuren behandlas. Därför valde Djurrättsalliansen att arbeta undercover för att exponera djurens verklighet hos kycklingbranschens största avelsföretag – Aviagen.
Personen, som Djurrättsalliansen har valt att hålla anonym, berättar varför hen valde att ta anställning för att kunna dokumentera djurens situation:
– Mitt syfte att göra det här har varit att det ska komma fram hur djuren behandlas. Att deras livsöden inte ska ske i det dolda, vilket hade varit fallet om jag inte hade gått dit med dolda kameror. Allmänheten ges ingen insyn i den här verksamheten och som utomstående är det nästintill omöjligt att få någon inblick i det omfattande system där försvarslösa individer lever och dör på löpande band. Djuren har förvandlats till produkter och har bara ett värde så länge de levererar och är lönsamma.
Avelsarbetet är bärande för hela kycklingindustrins existens. På Aviagen i Skåne hålls mor- och farföräldrarna till kycklingarna som slutligen blir till mat. Företaget har ett flertal gårdar där hönor och tuppar hålls tillsammans för att kunna ”producera” nästa generation i avelskedjan – föräldrarna.
– Det är svårt att sätta ord på det jag har bevittnat. Jag misstänkte att det skulle se hemskt ut, men jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle se så illa ut som det gjorde. På bara en gård fanns det uppemot 20 000 djur och det var nästintill omöjligt att få ett individperspektiv när jag befann mig mitt i myllret av alla dessa djur. De lever instängda i industriella och smutsiga fabriksmiljöer utan möjlighet att gå undan. Ljuset var dunkelt och golvet täckt av sågspån som färgats brunt av avföring. Mina luftvägar stack av ammoniak trots att jag hade munskydd. Hur var det då för djuren att faktiskt leva där?
“Djur klev på sina döda flockmedlemmar”
De dagliga arbetssysslorna för personalen på Aviagen är att samla in och skicka befruktade ägg till företagets kläckeri. Äggen som hönorna lägger inne i djurstallarna åker på rullband ut till en lokal där de packas på brickor. En av personalens dagliga uppgifter är att plocka upp ägg som inte kommit med bandet, utan som istället hamnat på golvet.
– En annan daglig uppgift är att uppmärksamma sjuka eller döda djur. Varje dag omgavs jag av livlösa kroppar och djur som tvingades kliva på sina döda flockmedlemmar. Jag gjorde allt i min makt för att djuren skulle ha det så bra som möjligt, även om det var fruktansvärda förutsättningar som gavs. Varje dag och varje gång jag påträffade skadade och sjuka hönor kom känslan av maktlöshet ifatt mig. Min naturliga instinkt var att hjälpa dem, men den enda hjälp som fanns att få för de här djuren var döden.
Vid enstaka tillfällen såg personen ingen annan utväg än att själv avliva skadade och sjuka djur.
– När djur skulle avlivas blev jag instruerad att hålla dem med min hand runt halsen och snurra kroppen. Jag kan än idag känna knastrandet från halskotorna som mellan mina fingrar avlägsnades från varandra när jag utförde den cirkulerande rörelsen med armen. Det är bland det värsta jag upplevt, och för djuret innebar det slutet på hela sin existens. Men på det här företaget utfördes det som vilken annan arbetssyssla som helst.
Personen som arbetat undercover bevittnade regelbundet hur kollegor avlivade djur på ett olagligt sätt – ingen bedövning gjordes och ingen kontroll av att djuren var döda gjordes.
– Jag minns särskilt ett tillfälle då flera djur avlivades. Min kollega hittade en sjuk tupp i ett av djurstallarna. När kollegan höll i tuppens huvud och snurrade kroppen dog han inte. Kollegan sade att djuren är väldigt tunga och jag tolkade det som att det därför var svårt att avliva dem på det sättet. Så för att tuppen skulle dö lade kollegan huvudet på golvet, ställde sig på det och drog kroppen uppåt. Hen upprepade det två gånger. Även efter det sprattlade tuppen och kippade efter luft. Sedan låg han i en blodpöl tills vi plockade upp alla djur som hade avlivats och lade dem i papperspåsar och stoppade i frysboxar.
“En oro över att bli upptäckt ständigt närvarande”
En svårighet med att arbeta undercover har varit viljan att i stunden göra sitt bästa för djuren och samtidigt avslöja den fasansfulla vardagen för djuren i industrin.
– En händelse jag särskilt minns var när en höna låg på marken med tuppar och hönor ätandes från hennes kloak. Hon låg till synes orörlig, men hennes blinkande, vädjande ögon talade om att hon kände precis allt. Hon blödde samtidigt som en tupp glupskt drog i hennes inälvor. Hon måste ha haft så ont, och känt sig så hjälplös. Jag pendlade mellan två olika känslor – att få slut på hennes lidande så fort som möjligt, men samtidigt fånga händelsen på film för att visa vad de här djuren tvingas genomlida.
Även om syftet med att arbeta undercover har varit att synliggöra djurens situation, har det även inneburit svårigheter för personen ur andra perspektiv.
– Bland annat har en oro över att bli upptäckt ständigt varit närvarande. Jag har även kommit människor nära och lärt känna personer som arbetade där på samma villkor som jag. Och min avsikt har aldrig varit att baktala eller sätta fokus på dessa personer som individer, även om jag kan ha förståelse för att de kan känna sig bedragna.
Nu är filmerna publicerade, och personen som har arbetat undercover hoppas att de kommer göra stor skillnad för djuren.
– Jag hoppas att filmerna blir en ögonöppnare; det de visar är inte en tillfällighet, utan vardagen för djuren i kycklingindustrin. Genom att människor köper och äter kycklingprodukter fortsätter lidandet för ofantligt många djur. Om djurplågeriet som filmerna visar ska få ett slut, måste vi ställa oss frågande till vad vi bidrar till genom våra konsumtionsval. Det är dags att sluta se djurs kroppar som mat. Alternativ finns, och vi har makten att välja vilken typ av samhälle vi vill leva i.
Här kan du läsa mer om Djurrättsalliansens avslöjande.
Här kan du se Uppdrag gransknings program om Djurrättsalliansens filmmaterial.
Här kan du läsa mer om kycklingindustrin samt det granskade företaget Aviagen.
Vad du kan göra:
- Välj vego – ät inte djur! Vill du ha hjälp, inspiration och tips för att leva mer djurvänligt? Kolla då in Veganutmaningen. En helt gratis mejltjänst där du som deltagare under 28 dagar får recept, svar på de vanligaste frågorna, massvis med vegopepp och mycket mer. Utmaningen börjar varje måndag och du anmäler dig här.
- Stöd vårt arbete och hjälp oss fortsätta visa djurens verklighet genom att bli månadsgivare. Vill du skänka en engångsgåva går det bra att swisha till nummer 123 0730 739 eller genom att sätta in din engångsgåva på vårt plusgirokonto 42 54 11 – 6. Stort tack för ditt stöd!
- Dela våra avslöjanden och nyheter så att fler får upp ögonen för djurens verklighet. Följ oss gärna på Facebook och Instagram.
- Tipsa oss: har du information eller material som du tror kan vara värdefullt för oss, eller kan du tänka dig att vara delaktig i att avslöja djurindustrier genom att arbeta undercover – ta kontakt med oss:
Mail: [email protected]
Tel: 072-300 39 00
