18 december 2025
Kastrering och inseminering – nya bilder vittnar om lidandet i grisindustrin
Kastrering av nyfödda kultingar och upprepad inseminering av suggor är vardag i svensk grisindustri. Djurrättsalliansens nya filmmaterial visar upp lidandet orsakat av rutiningrepp i ett system som bygger på kontroll och exploatering.
Med julen runt hörnet närmar sig tidpunkten då svenskarna kommer att frossa i sig julskinka. Under 2025 har Djurrättsalliansen granskat flera svenska grisgårdar och publicerar nu material med fokus på hur kastrering och inseminering går till. Både kastrering och inseminering är grundbultar i grisindustrin och utgör en kontroll av grisars reproduktiva förmågor. Fotona och filmerna är tagna tillsammans med fotografen Animals are beings too.
– Bilderna och filmerna är hemska att se men det är inga djurskyddsbrott eller undantag. Tvärtom är kastrering och inseminering några av de rutinmässiga ingrepp som grisarna tvingas genomlida i industrin för att människor tagit sig rätten att bokstavligt talat tjäna pengar på deras kroppar. Vi hoppas att fler reagerar på hur fruktansvärt vi människor behandlar grisar och att det leder till att fler agerar. Det är dags att stänga grisfabrikerna, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen.
Kastrering
Inom sju dagar efter födseln genomgår de nyfödda hankultingarna ett rutinmässigt ingrepp: kastrering. Detta görs för att människorna som äter grisarnas kött inte ska utsättas för en obehagligt lukt och smak som kan utvecklas vid tillagning av kött från okastrerade hanar.
Varje dag kastreras flera tusentals grisar bara i Sverige. Vid kastreringen hålls kultingarna fast medan de ges lokalbedövning via injektion samt allmän smärtlindring. År 2016 förbjöds kastrering utan bedövning i Sverige men även kastrering med bedövning orsakar stress och smärta. Injektionen kan göra ont och bedövningen samt smärtlindringen tar inte bort all smärta från ingreppet.
Ytterligare en anledning till att kultingarna kastreras är för att undvika bråk och skador i de trånga och stimulansfattiga utrymmena eftersom ingreppet minskar aggressiva och sexuella beteenden. I Sverige hålls ofta tio grisar i en box på nio kvadratmeter. De lever på golv av betong och får inte komma ut förrän dagen de körs till slakteriet vid sex månaders ålder.
En hankulting hålls fast för att få en bedövningsinjektion inför kastrering, ett rutiningrepp de utsätts för i grisfabriken för att undvika en obehaglig smak och lukt på köttet.
En griskulting kastreras med ett knivblad några minuter efter att ha fått lokalbedövning och allmän smärtlindring.
En kulting lyfts i bakbenen för att läggas tillbaka i grisboxen efter att ha genomgått kastrering.
En kulting hålls upp och ned innan han kastreras, bara några dagar gammal.
Inseminering
Svensk grisindustri bygger på att suggor insemineras och föder kull efter kull med kultingar. Efter en dräktighet om fyra månader diar suggan sin kull en månad innan hon insemineras igen. Detta görs av ekonomiska skäl – hennes liv består av ständig reproduktion. Något som innebär en hård fysisk påfrestning och redan efter några år är suggans kropp så utsliten att hon skickas till slakt. På en av gårdarna vi besökt berättar bonden att han gör två insemineringsförsök per sugga innan han skickar dem till slakt om de inte blivit dräktiga.
– Det blir så tydligt att suggans enda syfte i industrin är att föda kultingar som kan dödas för sitt kött och slutligen går även hon en brutal död tillmötes. Detta är djupt oetiskt – grisindustrin är inte försvar på något sätt, säger Malin Gustafsson.
Suggorna är avlade till att föda så många ungar som möjligt och får 15–16 kultingar per kull. De har dock bara 12–14 spenar och vissa nyfödda hamnar utanför. Många griskultingar svälter eller fryser ihjäl samt kläms till döds under sin mamma i de trånga utrymmena. Sverige har en hög smågrisdödlighet. Mellan 15–20 procent av kultingarna dör under sin första månad i livet.
Suggor som hålls instängda i semineringsbås där de genomgår artificiell inseminering med hjälp av maskiner för helautomatisk stimulering. D.v.s att maskinen efterliknar galtens stimulans. På vissa gårdar görs detta manuellt av människor.
En sugga utsätts för artificiell inseminering med noggrant uppmätta spermadoser som valts för hög produktivitet. Hennes kropp är framavlad för att producera allt större kullar, med upp till 16 kultingar.
Suggor som hålls i semineringsbås och utsätts för upprepade insemineringsförsök, vanligen drygt två gånger per år. När deras produktivitet sjunker och de inte längre blir dräktiga som planerat skickas de till slakt.
En sugga som hålls instängd i ett semineringsbås.
Tidigare granskningar av svensk grisindustri
Djurrättsalliansens första granskning av grisindustrin i Sverige nådde allmänhetens ögon 2009. Då hade över 100 grisfabriker dokumenterats under två års tid. Avslöjandet, som rapporterades om av bland annat Ekot, väckte enorma reaktioner och kom att kallas “grisskandalen. Genom sina granskningar har Djurrättsalliansen kunnat synliggöra hur grisarna lever och dör bakom stängda dörrar. Grisar som föds upp för kött i Sverige lever ett kort liv berövat på stimulans, och slutligen går de en brutal död till mötes på ett slakteri.
– Majoriteten av alla grisar i Sverige hålls instängda inomhus och vistas aldrig utomhus. Därför är våra granskningar nödvändiga för att allmänheten ska kunna se dessa djurs livsöden. Vi har granskat grisindustrin i nästan 20 år och det är både frustrerande och upprörande att den här industrin finns kvar trots det uppenbara lidande som djuren utsätts för. Det grundläggande problemet är att djur ses som produkter till för mänskliga intressen och det är dags att ändra denna syn på andra djur, säger Malin Gustafsson.
Senast i december förra året släppte Djurrättsalliansen ny dokumentation inifrån en svensk grisfabrik. Granskningen visar grisar som kryper ihop i högar för att försöka hålla värmen i kalla betongboxar, brist på strö, smutsiga djur och eftersatt rengöring.
– När jag ser grisarna ligga ihopkrupna i högar för att kunna hålla värmen går jag sönder inombords. Men det är så här grisar i Sverige lever innan de dödas för att bland annat serveras som julskinka på julbordet. Det är många som inte vill tänka på att julskinkan en gång var en kännande individ. Men i en tid som ska gå i omtankens och gemenskapens tecken hoppas vi att fler gör just det – och istället väljer växtbaserat under jul och alla andra dagar också, säger Malin Gustafsson.
Lösningen är att grisar inte ska dödas alls
Just nu uppmärksammas koldioxidbedövning av grisar i medierna och såväl allmänheten som politiker förfasas över det lidande som grisarna tvingas utstå. Metoden är smärtsam och plågsam då grisarna får andnöd och det fräter på slemhinnorna. De får panik och gör allt i sin makt för att ta sig därifrån innan de tillslut blir medvetslösa efter uppemot en minuts panik. Många kräver att grisarna ska bedövas på andra sätt, som genom användning av andra gaser. Det är dock ett perspektiv som saknas: det djurrättsliga. Istället för att bygga slakterier som dödar grisar på marginellt mindre smärtsamma sätt menar Djurrättsalliansen att vi bör stänga alla slakterier.
– Det är anmärkningsvärt att de krav eller förslag på lösningar som ofta framkommer i debatter som denna är att grisarna ska dödas på andra sätt. Att inte döda djur över huvud taget verkar knappt existera som en möjlig tanke, än mindre ses som ett reellt alternativ. Vi måste kunna både föreställa oss och verka för en värld där den spontana reaktionen är att inte döda andra individer alls. Det är egentligen inte svårare än så, säger Malin Gustafsson.
Alla filmer och bilder är tagna på svenska grisgårdar under 2025 av Djurrättsalliansen tillsammans med fotografen Animals are beings too.
Suggor som hålls instängda i en grisningsavdelning i väntan på att de ska föda sina ungar. De har blivit avlade att föda upp till 16 kultingar per kull och smågrisdödligheten är hög i Sverige.
En grismamma instängd i en fixeringsbur med sina kultingar samlade runt sig. Användningen av fixeringsburar är starkt begränsad i Sverige och ett officiellt förbud infördes 1994 och förstärktes ytterligare 2018, men det finns undantag som fortfarande tillåter att suggor immobiliseras vid grisning. Fixeringen motiveras med att risken för att kultingar kläms ihjäl minskar, men syftar i grund och botten till att maximera antalet kultingar som överlever tillräckligt länge för att kunna säljas som kött. Djurrättsalliansen har vid sina granskningar kunnat se att suggor fixeras systematiskt på svenska gårdar.
En grismamma och hennes kultingar hålls instängda i ett grisningsstall. Efter cirka fyra veckors separeras de och suggan förflyttas till ett insemineringsområde för en kort återhämtning innan hon görs dräktig igen. Denna cykel upprepas tills dess att hennes produktivitet avtar och hon skickas till slakt.
Smågrisar som hålls instängda i en box efter att ha separerats från sin mamma.
Smågrisar instängda i en box efter att ha blivit separerade från sin mamma, vilket vanligtvis sker när de är runt en månad gamla. De flyttas mellan olika avdelningar innan de tillsist hamnar i “slaktsvinsavdelningen”.
Majoriteten av grisarna i svenska grisfabriker hålls instängda hela sina liv, ända tills de skickas till slakteriet för att dödas vid cirka sex månaders ålder.
Oftast hålls tio grisar instängda på en yta så liten som nio kvadratmeter. De lever på betong i stimulansfattiga miljöer och många uppvisar stereotypa beteenden.
I Sverige finns ungefär 1090 grisfabriker och varje år dödas runt 2.5 miljoner grisar.
Välj växtbaserat
Något av det viktigaste du kan göra för djuren är att välja växtbaserad mat, alltså att välja bort animalier som kött, ägg och mjölk. Genom att göra dessa aktiva val i vardagen tar du avstånd från att djur utsätts för lidande och död. Behöver du lite tips och råd på vägen till en djurvänlig livsstil? Testa Veganutmaningen, där du gratis får recept, inköpslistor och pepp direkt till din mejl.
Stöd vårt arbete
Tillsammans kan vi vara den samhällsförändrande kraft som djuren så akut behöver. Deras situation bakom de stängda djurfabrikerna behöver belysas och förändras. Det är dags att avveckla djurindustrierna! Tack vare våra gåvogivare kan vi fortsätta granska, dokumentera och avslöja svenska djurindustrier. Alla bidrag, oavsett summa, gör skillnad och går till vårt arbete för en framtid där alla djur respekteras. Tack!
Nyhetsbrev
Håll dig informerad!
Genom att prenumerera på nyhetsbrevet får du de senaste uppdateringarna om vårt arbete för djuren.
