Ett liv som gris

Djurrättsalliansen dokumenterar svenska grisgårdar för att allmänheten med egna ögon ska kunna ta del av djurens verklighet. För att ge alla en möjlighet att själva avgöra om en vill vara en del av det som djurens utsätts för. Kampanjen ”Ett liv som gris” lanserades 2009 då Djurrättsalliansen för första gången offentliggjorde bilder och filmer från grisfarmer och den så kallade ”Grisskandalen” uppstod i media. Sedan dess har vi fortsatt offentliggöra material för att exponera grisindustrin och synliggöra grisarnas livsöden.

Bilderna och filmerna på den här sidan är inga undantag. Det är så här industrin och grisarnas verklighet ser ut i Sverige.På farmerna har vi mött grisar som trängs på små utrymmen med noll sysselsättning eller stimulans, avsaknad av strö, djur som är täckta av och vadar i sin egen avföring, sjuka och döda djur. Vi har sett konsekvenserna av en djursyn som betraktar djur som produkter och ett system som endast tar hänsyn till ekonomi. 

Svensk grisindustri 2019. Foto: Djurrättsalliansen/Aitor Garmendia

 

Djur är kännande varelser. De är unika individer, var och en med sin egen personlighet. De tänker, känner och vill leva. De bryr sig om vad som händer med dem. Och precis som vi människor borde de ha rätt till sina egna liv. 

Vår dokumentation har under åren fått tusentals människor att reagera. Ändå kvarstår situationen; det fylls hela tiden på med nya djur i djurfabrikernas betongboxar, det löpande bandet av plågade grisar fortsätter hela vägen in i koldioxidschakten på slakterierna. Behovet och vikten av att djurens öden inte pågår i det dolda är lika stor idag som för tio år sedan. Den här kampanjen kommer att fortsätta tills den sista grisfabriken är stängd.

Svensk grisindustri 2019. Foto: Djurrättsalliansen/Aitor Garmendia

 

Stort genomslag i medierna
Morgonen den 24 november 2009 gjorde Ekot det första inslaget om Djurrättsalliansens avslöjande av grisindustrin. Under två år hade vi dokumenterat över hundra grisfabriker runtom i Sverige och skandalen var ett faktum. Materialet var mycket omfattande. För första gången kunde allmänheten få en ordentlig inblick i hur grisar i Sverige lever sina liv innan de dödas. Snabbt spreds bilder och filmklipp från gårdar i riks- och lokalmedia runt om i landet. 

Ekots rubrik var ”Vanvårdade grisar äter upp varandraoch beskrev bland annat vad Djurrättsalliansen hade hittat på Swedish Meats (nuvarande Svenska Djurbönder) VD:s grisfarm Blackstaby. Smutsiga grisar, skadade grisar, grisar som åt på sina döda, uppsvullna boxkamrater. Från Sveriges veterinärförbunds dåvarande informationschef Johan Beck-Friis hördes ett starkt fördömande: ”Det här är, som jag ser det, ett grovt fall av vanvård av djur.” Dåvarande jordbruksministern Eskil Erlandssons första kommentar var att han var upprörd och riktigt ledsen. Scan stängde tillfälligt av ett stort antal grisuppfödare från sina slakterier och dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt tvekade i en intervju om han skulle äta julskinka.

Djurrättsalliansen publicerade film och bilder från samtliga hundra gårdar på sidanEtt liv som gris.Vi anmälde också 92 grisfarmer för brott mot djurskyddslagen. Anmälningarna rörde avsaknad av strömedel, systematisk fixering av suggor, avsaknad av vård och tillsyn av sjuka djur, smutsiga djur, med mera. Alla anmälningar styrktes med bild- och filmbevis. I det mest uppmärksammade fallet Blackstaby, där det fanns dokumentation från ett flertal tillfällen under samma år, gick två av Djurrättsalliansens aktivister ut och vittnade öppet om vad de sett. De gjorde det för att öka chansen till en fällande dom och på så sätt kunna skapa ett prejudikat. Strax därefter blev aktivisterna själva anmälda för olaga intrång. Ingen av våra anmälningar ledde till fällande dom.

Svensk grisindustri 2019. Foto: Djurrättsalliansen/Aitor Garmendia

 

Reaktioner och motreaktioner
De spontana reaktionerna på Djurrättsalliansens vitt spridda material 2009 blev väldigt starka. Tusentals människor uttryckte sorg och vrede över vad djuren utsätts för. Professor i husdjurshygien, Bo Algers, skrev: ”Reaktionerna på de missförhållanden som nu kommit till allmänhetens kännedom visar att branschen som helhet bedrivit en verksamhet som inte står i överensstämmelse med vad samhällsmedborgarna tycker är acceptabelt.Men motreaktionen lät inte vänta på sig. Grisbranschen samlade sig och gick till motoffensiv, där de anklagade Djurrättsalliansen för att ha tagit bilderna utomlands och att de var manipulerade, utan att ange några som helst bevis för detta. ”Vi såg direkt att det var fejk” sa Sveriges Grisföretagares dåvarande ordförande till Skånska Dagbladet och påstod att Djurrättsalliansen hade kallat testiklar på en gris för bölder. Trots att hon enligt tidningen fick hård kritik efter det uttalandetvar det ett en medveten strategi för att så en misstro kring materialet.

Svensk grisindustri 2019. Foto: Djurrättsalliansen/Aitor Garmendia

 

Rättssystemet skyddar inte djuren
Samtidigt lades anmälan efter anmälan mot grisfarmarna ned. Detta togs av vissa som intäkt för att våra anmälningar hade varit ogrundade. För oss och många andra var det ett bevis på att rättssystemet inte skyddar djuren – missförhållandena är en så integrerad del av djurproduktionen att det inte går att komma åt dem på rättslig väg. Även i fallet Blackstaby, där det fanns timmar av film och tusentals fotografier från upprepade tillfällen samt två vittnen, bedömde åklagaren att han inte kunde driva ett åtal. Han hade begärt ett expertutlåtande kring vad man såg i vår dokumentation från två professorer i grisars sjukdomar på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Tidigare samma år hade de bägge professorerna i ett öppet brev deklarerat sitt stora förtroende för grisbranschen och indirekt ifrågasatt en kollega som vågat vara kritisk – de var alltså kända för att hålla branschen om ryggen. 

Svensk grisindustri 2019. Foto: Djurrättsalliansen/Aitor Garmendia

 

I utlåtandet om Blackstaby skrev professorerna att man inte utifrån filmsekvenserna till hundra procent kan intyga att inte rimliga åtgärder vidtagits för att undvika lidande. Utlåtandetblevgrunden för ett åtal betydligt svagare och åklagaren valde att lägga ner det. Frilansjournalisten Jesus Alcála har senare gått igenom turerna kring åtalet, vilket mynnade ut i artikeln Fritt fram låta grisar lida

Hösten och vintern 2009 blev det tydligt hur mäktig köttindustrin är och hur rädda deras vänner är för att kritisera den. Samtidigt blev det lika tydligt hur många människor som bryr sig om djuren och som tar ställning efter att de fått fakta presenterad för sig. Många genomskådade också den rättsskandal som gjorde att samtliga grisfarmare gick fria medan visselblåsarna från Djurrättsalliansen dömdes. Många, däribland ett gäng kändisar, drog den enda rimliga slutsatsen: bojkotta griskött

En mindre revolution?
Det finns ett före och ett efter grisskandalen 2009. Ingen som var med då kan säga att de inte vet hur grisarna har det. Grunden för att ta ställning finns där. Däremot kan man lätt få det felaktiga intrycket av att mycket förändrades efteråt för djuren. Göteborgs-Posten skriver: ”Djurrättsalliansensgrislarm fick inga juridiska konsekvenser. Näringen försvarade sig och gick till motangrepp. Men i det tysta skedde ändå vad Johan Beck-Friis kallar en mindre revolution inom grisbranschen med certifiering och utökad kontroll.” 

Efter ”en mindre revolution” väntar man sig att se åtminstone några reella förbättringar. Men faktum är att grisindustrin 2019 för grisarna är densamma som den var 2009, liksom när vi följde upp med ny dokumentation åren 2013, 2015 och 2016. 

På pappret har några förändringar gjorts. Strax efter vårt avslöjande tog Jordbruksverket initiativ till att införa den så kallade Djurskyddsdeklaration Gris. Bakgrunden är att grisfarmare får ha medicin hemma för att själva kunna behandla grisar som blir sjuka (i motsats till de flesta andra som behöver ringa ut en veterinär); något som kallas villkorad läkemedelsanvändning. Var femte till åttonde vecka kommer en veterinär (oftast från Svensk Gård- och Djurhälsan, köttföretagens egen veterinära organisation) och kontrollerar förbrukningen samt skriver ut mer medicin. I samband med detta ska de sedan 2010 fylla i en checklista, den så kallade djurskyddsdeklarationen, som intygar att allt ser bra ut och att bonden får fortsätta att medicinera på egen hand. I ett examensarbete från 2017 kontrollerades 293 djurskyddsdeklarationer i Skåne och Uppsala län mellan 2015-2016. Endast 2 procent av dem hade listat brister på grisfarmen de kontrollerat. Eftersom vi ser samma sak på farmerna idag som för tio år sedan är det uppenbart att systemet i praktiken främst tjänar som alibi för produktionen. 

Grisbranschen införde också, i samråd med slakterierna, något de kallar Grundcertifiering Gris 2010. Detta ses som ett försök att stärka förtroendet bland konsumenterna. Certifieringen går ut på att alla som driver en konventionell grisfarm ska certifieras genom att i över 90 punkter intyga att de följer lagen (att djuren får strö, får mat och vatten, att det anmäls till slakteriet om en nål bryts av vid injektion så att den riskerar att sitta kvar i grisen, med mera). Sedan ska de kontrolleras av en tredje part, ett certifieringsföretag, vartannat år. 

Regelmässigt har vissa saker försämrats ytterligare sedan 2009. År 2017 ändrades reglerna för grishållning så att man nu får ta smågrisarna från suggan en vecka tidigare än förut. Syftet var att stärka konkurrenskraften för svensk grisproduktion. Som vid många andra försämringar i djurskydd har de som drivit på försämringarna förklätt regeländringen till en omsorg om suggorna. Samtidigt har de drivit på att det ska bli tillåtet att regelmässigt fixera suggorna vid grisning. Det har de inte lyckats få igenom, men vi har ändå sett omfattande systematisk fixering under årets kartläggning, precis som vi gjorde 2009. Sveriges Radios program Kaliber har gjort ett program om hur grisindustrin bakom kulisserna försökt förändra den svenska djurskyddslagen samtidigt som de propagerat för det starka svenska djurskyddet.    

Vi kan välja att antingen ta in djurens situation och agera utifrån vår medkänsla eller att vända oss bort. Med den här omfattande dokumentationen över tio års tid hoppas vi att varje människa i Sverige ska ha tillräckligt med information för att göra ett aktivt val om man vill stödja detta djurplågeri eller inte. Bilderna och filmerna på denna sida visar den ocensurerade verkligheten bakom köttprodukterna i mataffären. 

Här under kan du se våra filmer från tidigare år: