Djur som utnyttjas för mat

Varje år dödas över 100 miljoner landlevande djur i Sverige för att bli mat. Globalt sett rör det sig om miljarder individer. Det är en industrialiserad produktion, där djuren föds upp inomhus i djurfabriker, bakom stängda dörrar och långt ifrån de liv de är anpassade för. De har ingen frihet och deras värde beror endast på hur mycket kött, mjölk eller ägg de kan leverera.

Djurens liv präglas av sysslolöshet, trängsel, smuts, stress, sjukdomar och en för tidig död. Grisar tvingas böka på betonggolv, hönor manipuleras att lägga onaturliga mängder ägg, kalvar separeras från sina mammor direkt efter födseln och kycklingar är framavlade att växa så snabbt att deras ben ofta inte klarar att bära deras egen kroppsvikt. För fiskar finns ingen tillförlitlig statistik över hur många som dödas eftersom de räknas i totalvikt. Men det handlar om miljarder individer som årligen dras upp ur svenska vatten för att sedan oftast kvävas ihjäl.

Ett djur i livsmedelsindustrin får bara leva en bråkdel av sin möjliga livstid. Alla slaktas slutligen, på löpande band, vilket ofta är förenat med stort lidande i form av stress och smärtsamma bedövningsmetoder. Vi utsätter kor, grisar, hönor, fiskar och andra djur i livsmedelsindustrin för ett djurplågeri som de flesta aldrig skulle drömma om att utsätta sin hund för. Slakt är brutalt våld, men legalt och normaliserat i samhället för att vi ser på djur som människans resurser.

Djurrättsalliansen arbetar för att avveckla djurindustrierna och sätta stopp för det systematiska utnyttjandet av djur genom att:

• Granska och avslöja svenska djurindustrier – vi filmar och fotograferar djurens levnadsförhållanden för att allmänheten ska få insyn i deras verklighet.
• Sprida information och skapa opinion – vi arbetar för att påverka samhällsdebatten och öka medvetenheten om djurens situation.
• Förespråka veganism – vi inspirerar och hjälper fler att välja djurvänligt. Det gör vi bland annat genom Veganutmaningen.
• Påverka politiker och makthavare – vi kämpar för att förändra de lagar som idag tillåter att djur exploateras, utnyttjas och dödas.

Just nu lever miljontals djur i miserabla förhållanden i djurfabriker eller dödas på löpande band i slakterier. Men vi har makten att sätta stopp för detta djurplågeri. Ta ställning för djuren idag – lev djurvänligt!

Mjölkindustrin
All mjölkproduktion i Sverige, även ekologisk, bygger på att kalvar tas från sina mammor. Korna i mjölkindustrin insemineras så att de föder en kalv om året. Detta eftersom kor, precis som människor och andra däggdjur, producerar mjölk för att de fött ett barn. Inom ett dygn efter födseln separeras kalven och kon för att mjölken ska kunna säljas och drickas av människor.

Kalvarna placeras då oftast i ensamboxar eller kalvhyddor där de tillbringar den första tiden av sina liv (upp till två månader). Efter det får kalvarna gå tillsammans med andra kalvar. Kvigkalvar insemineras vid 15 månaders ålder för att, precis som sina mödrar, bli mjölkkor. En ko kan leva länge, i 20-25 år, men de flesta i mjölkindustrin dödas när de är runt 5 år, på grund av bland annat juverinflammation och dålig fruktsamhet. Tjurkalvarna i industrin säljs ofta vidare och slaktas när de är omkring 18 månader gamla.

Äggindustrin
I Sverige finns det flera miljoner hönor. De flesta av dessa syns aldrig utomhus då de ständigt hålls instängda i djurfabriker. En del av dem lever sina liv inspärrade i små burar där de har svårt att sträcka ut sina vingar. Av de hönor som slipper burar hålls de flesta ”frigående inomhus”. Men frigående innebär ingen frihet. Istället tvingas tusentals eller tiotusentals hönor dela på ett begränsat utrymme i en myllrande fabriksmiljö, vilket är mycket stressande och bland annat innebär att de har svårt att bilda normala, sociala relationer.

Hönor, precis som alla fåglar, lägger ägg för att kläcka fram ungar. I naturen lägger de en kull med ägg på våren, sedan tar de hand om sina kycklingar hela sommaren. I äggindustrin lägger hönorna närmare ett ägg om dagen. Det är människor och företag som ligger bakom denna överproduktion av ägg, genom bland annat avel och att hönorna manipuleras med olika ”ljusprogram”. Att lägga ägg varje dag om året är lika onaturligt för en höna som för en blåmes eller en duva. Den extrema äggproduktionen är oerhört krävande för hönornas kroppar. Bland annat drabbas många av sjukdomar som äggledarinflammation, vilket ofta leder till döden. Vi människor har förvandlat fåglar till äggmaskiner och vid 1,5 års ålder anses hönorna vara uttjänta. Då dödas de för att bytas ut mot nya hönor. Antingen skickas de till ett slakteri eller också gasas de ihjäl i djurstallarna.

Kycklingindustrin
Kycklingar i Sverige lever sina korta liv instängda i djurfabriker, i stallar med tiotusentals individer på ett och samma golv. De får aldrig gå ut. Trängsel är en del av vardagen – enligt svensk lagstiftning får 25 kycklingar hållas per kvadratmeter. Deras kroppar är avlade att växa extremt fort och när de bara är fem veckor gamla har de blivit så stora att de skickas de till slakteriet.

I Sverige dödas över 100 miljoner kycklingar varje år för att bli mat. Industrin består också av flera generationer av avelsdjur – det vill säga föräldrar och mor/farföräldrar till de så kallade slaktkycklingarna. Djurrättsalliansen har, genom arbete undercover, kunnat visa under vilka fruktansvärda förhållanden avelsdjuren i kycklingindustrin lever och dödas. Genom att filma med dolda kameror på ett av Kronfågels kläckerier har vi även avslöjat hur svenska kycklingars första dag i livet ser ut.

Grisindustrin
Majoriteten av alla grisar som föds upp och dödas för att bli mat i Sverige tillbringar hela sina liv instängda i grisfabriker. I den kala och industrialiserade miljön lever grisarna i små boxar på betonggolv. Ju större de växer sig, desto mindre plats får de. En gris i Sverige har mindre än en kvadratmeter att leva på – standard är att tio grisar delar på en box på nio kvadratmeter. Vid sex månaders ålder, när de väger runt hundra kilo och egentligen bara är i början av sina liv – skickas de till slakterier och dödas.

Grisar är sociala, uppfinningsrika och intelligenta djur. För de nyfikna grisarna är den stimulansfattiga miljön en mardröm. Sysslolösheten leder till frustration, som i sin tur leder till störda beteenden. Det är exempelvis inte ovanligt att grisar biter på varandras svansar och öron. För att öka produktionen i grisindustrin har man avlat fram suggor som föder väldigt stora kullar. Det leder till en hård konkurrens kring mat och värme. Nästan en femtedel av alla smågrisar dör innan de separeras från sin mamma efter några veckor, vid alltför tidig ålder.

Fiske och fiskindustrin
Det är svårt att veta exakt hur många fiskar som årligen dras upp ur havet och dödas för att bli mat eftersom de räknas i ton och inte i individer. Men det handlar om ett extremt antal globalt sett – en biljon anses vara en låg uppskattning. Bara i Sverige rör det sig om miljarder. Vi importerar också mycket kött från laxar som fötts upp i norska fiskfabriker och på svenska så kallade fiskodlingar föds runt fem miljoner fiskar upp varje år.

Vilda fiskar inte bara räknas i sin vikt, de behandlas också därefter. De trängs ihop och kläms i nät, vilket både är stressande och smärtsamt. Sen dras de upp på land där de kvävs ihjäl, eftersom de inte kan andas i luft. Det är en utdragen, plågsam död som kan ta flera timmar.

På fiskfabrikerna är tillvaron trång och sysslolös. Djuren hålls i kala kar, långt från livet i havet och utan möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Vilda fiskar omfattas inte av djurskyddslagen men den gäller för de fiskar som föds upp i fångenskap. Det innebär bland annat att de ska bedövas innan slakt. I Sverige görs det oftast med koldioxid, vilket är både mycket plågsamt och ineffektivt. Forskning har visat att de ofta inte blir medvetslösa. Istället kämpar de i panik mot gasen, för att sedan bli stuckna med kniv, troligen medan de fortfarande känner smärta och uppfattar vad som händer.

Transport och slakt
För många djur är transporten till slakteriet första (och sista) gången i sitt liv som de är utomhus. På djurtransporterna trängs djuren ihop med främmande individer och under den sista resan upplever de utöver trängsel även rädsla, hunger, törst och ibland stark kyla eller värme. Årligen dör många djur under djurtransporter i Sverige.

Väl på slakteriet är ankomsten till den nya miljön stressande för djuren. Innan de dödas ”bedövas” de – vilket låter mycket trevligare än vad det är. Bedövningsmetod varierar mellan olika djurslag. Exempelvis grisar bedövas ofta genom att de sänks ner i ett schakt med koldioxidgas – en gas som ger ångest och panikkänslor att andas in. Efter bedövningen dödas djuren slutligen genom avblodning, där halsen skärs upp. Blodförlust är dödsorsaken vid all slakt i Sverige.