Vad har ni sett på farmerna?
Det vi har sett på farmerna är instängda djur på trånga utrymmen med noll sysselsättning eller stimulans, avsaknad av strö, smutsiga boxar, sjuka djur och döda djur. Vi har sett konsekvenserna av en djursyn som betraktar djur som produkter och ett system som endast tar hänsyn till ekonomi. Djur är kännande varelser. De är unika individer, var och en med sin egen personlighet. De tänker, känner, vill leva. De bryr sig om vad som händer med dem. Precis som vi borde de ha rätt till sina liv.
Vad är skillnaden för grisarna idag jämfört med er första granskning av grisindustrin 2009?
Ingenting. Vi har mött exakt samma industri nu som då. Grisarna lever fortfarande i lika trånga boxar, har fortfarande inget strö, det är smutsigt, kalt och stimulansfattigt. Vi har hittat sjuka djur och djur som dött i boxarna. På en av Sveriges största smågrisuppfödare hittade vi 2019 systematiskt fixerade suggor. Regelmässigt har det skett försämringar (smågrisar får tas från sin mamma ännu tidigare än förr) inte förbättringar.
Varför begår ni olaga intrång?
Köttproduktionen angår alla människor i Sverige då det idag är norm att äta djur och djurutnyttjande är legaliserat. Ändå är den dold bakom stängda dörrar, skönmålande reklam och propaganda. Vi gör detta undersökande arbete för att kunna visa grisarnas verklighet. Det finns inget annat sätt, grisindustrin är stängd för insyn. Vi tror att många människor egentligen bryr sig om djuren, men det finns ett glapp i vårt kollektiva medvetande. Många vill tro att djuren har det bra, och när all information vi får stärker den önskedrömmen är det lätt att fortsätta i gamla vanor. Men djurens lidande är av ofantliga mått. De kan inte själva göra sina röster hörda. Därför väljer vi att öppna dörrarna till grisindustrin. Det är både nödvändigt och viktigt för att grisarnas öden ska nå allmänhetens ögon.
Vad har ni hittat som är olagligt?
Vi har en djurskyddslag som säger att djur i fångenskap ska kunna bete sig naturligt. Det finns ingenting som främjar naturligt beteende i djurfabrikerna. Grisarna föds upp i trånga betongboxar med total avsaknad av sysselsättning och stimulans. Vi har även hittat döda grisar har fått ligga bland sina levande vänner, att grisar har stora, obehandlade sår och att de får vada i sin egen avföring. Även den uppenbara bristen på strömedel och den systematiska fixeringen av suggor som ska föda är direkta lagbrott. 2009 anmälde vi 92 farmer för brott mot djurskyddslagen. Ingen blev fälld, trots omfattande dokumentation. Och ingenting har förändrats på golvet – lagbrotten tillåts fortsätta. Djurrättsalliansen anser att det grundläggande problemet är det som sker inom lagens ramar.
Vad har förändrats för grisarna på pappret?
Enligt grisindustrin har mycket reformarbete gjorts sedan 2009, då vår dokumentation orsakade en skandal. I praktiken har ingenting förändrats för grisarna. 2010 infördes en djurskyddsdeklaration, som veterinärer som förskriver läkemedel till grisfarmerna ska fylla i var femte till var åttonde vecka. Där kryssar de i att föreskrifterna följs, bland annat att grisarna har halm. En godkänd deklaration ligger till grund för att grisfarmarna ska fortsätta få behandla grisarna själva med läkemedel. I ett examensarbete kontrollerades 293 djurskyddsdeklarationer i Skåne och Uppsala län mellan 2015-2016. Endast 2 procent av dem hade listat brister på grisfarmen de kontrollerat. Eftersom vi ser samma sak på farmerna idag som för tio år sedan är det tydligt att systemet i praktiken främst tjänar som alibi för produktionen.
Under de år som gått har Sveriges grisföretagare lobbat för att lätta på reglerna för svensk grisproduktion. De fick pengar från Jordbruksverket för att genomföra en studie som skulle ge underlag för att tillåta systematisk fixering. Det lyckades inte i slutändan, men däremot fick de igenom att smågrisarna får tas en vecka tidigare från sin mamma. Forskning visar att ju tidigare smågrisarna tas från mamman, desto större risk för beteeendestörningar och diarréer. Men för grisföretagarna och Jordbruksverket väger motiveringen starkare: det stärker företagens konkurrenskraft.
Varför går ni inte ut med namnen på grisgårdarna ni dokumenterat?
Vårt syfte är inte att hänga ut eller peka finger åt enskilda företag eller personer. Vårt syfte är att visa hur svensk grisindustri generellt ser ut och vad som sker inom lagens ramar. Vi har besökt gårdar över stora delar av landet, både stora och små – däribland några av de största i Sverige. Vi filmar alltid med dagens tidning och gps för att kunna verifiera materialet för media.
Varför fortsätter ni göra det här?
Vi kommer att fortsätta kämpa för grisarna, och andra djur, tills vi människor slutar utnyttja dem. Vi tror på en värld där djur får leva sina egna liv, för sin egen skull. Där ingen berövas allt som är viktigt i livet, för att bli en köttbit på någon annans tallrik. Så länge som djurindustrin håller sig dold bakom stängda dörrar kommer vi att öppna dem för att djurens verklighet ska komma ut. Vi människor behöver inte döda andra för att leva – så varför göra det? Och med vilken rätt behandlar vi andra tänkande och kännande individer så här?
Har inte djurskyddsdeklarationen som infördes 2010 haft en positiv effekt?
Djurskyddsdeklarationen infördes snart efter vårt avslöjande av grisindustrin 2009. Grisbönder får till skillnad från många andra ha läkemedel hemma och behandla grisarna när de blir sjuka, utan att en veterinär direkt kopplas in. Veterinären från köttbranschens egen organisation (Gård och djurhälsan) kommer ut till farmen var femte till var åttonde vecka och kontrollerar att djurskyddslagstiftningen följs. Därefter ska hen fylla i en djurskyddsdeklaration. En godkänd deklaration är en förutsättning för att grisfarmaren får fortsätta ha läkemedel hemma. I ett examensarbete från 2017 kontrollerades 293 djurskyddsdeklarationer i Skåne och Uppsala län mellan 2015-2016. Endast i 2 procent av dem fanns noterade brister på grisfarmen de kontrollerat. Eftersom vi sett samma sak på grisfarmerna idag som för tio år sedan, är det uppenbart för oss att systemet med djurskyddsdeklarationer främst fungerar som ett alibi.
Ur djurens perspektiv innebär det ingen skillnad. De fråntas rätten till sina egna liv och lever sina korta liv under miserabla förhållanden innan de dödas. Det grundläggande problemet är det som lagen tillåter.
Anmäler ni gårdarna?
2009 anmälde vi 92 grisfabriker för brott mot djurskyddslagen. Vi hade omfattande dokumentation som styrkte vår sak. Ett av alla fall ledde till åtal, inget till fällande dom. Vi är övertygade om att detta inte är några enskilda fall, utan ett systemfel. Därför krävs också en systemförändring. Normen är satt inom grisindustrin och myndigheternas och rättssystemets signal är tydlig: man får föda upp och behandla djur på det här sättet. Hur sorgligt det än är, måste vi förhålla oss till det. Vårt förslag på lösning är en total avveckling och övergång till vegetabilisk livsmedelsproduktion. För det behöver vi fler människor som tar ställning och jobbar för den förändringen.
Vad är det för sjuka djur ni visar i dokumentationen?
Vi ser bland annat grisar med luftvägsproblem (vanligt på grund av dålig luft och många grisar på liten yta vilket gör att smittämnen snabbt sprids) och liggsår. Vi har också hittat många grisar med såriga navelbråck, vilket är ett vanligt problem inom industrin. Bråcken kan fyllas med tarmar som riskerar att klämmas och få cirkulationsskador. Vi ser även en gris med ansiktsförlamning. Utöver detta är det många djur som dött i boxarna utan att ha flyttats därifrån, samt många djur som dött och lagts utanför. Det är viktigt att komma ihåg att de här grisarna är bara sex månader gamla när de dödas på slakterierna. De borde vara i sin friskaste, bästa ålder.
Vad är det för skillnad på KRAV och vanlig grisuppfödning?
Endast 2 procent av svensk grisuppfödning är ekologisk och/eller KRAV-märkt. För KRAV-märkta grisar är de största skillnaderna att de har lite mer plats och att de ska ha tillgång till en rastgård utomhus. I praktiken kan det vara en betongplatta under huvuddelen av året. Under fyra månader om året ska det vara en bevuxen yta där de kan beta och böka. Även KRAV-grisar slaktas med konventionella metoder. Det vanligaste sättet att bedöva grisar innan slakt är med koldioxid, vilket triggar ångestcentrum i hjärnan och ger upphov till andnöd och panik. Oavsett uppfödningssystem är det samma oetiska djursyn och djurförtryck.
Vad kan man göra för att protestera mot detta?
Det finns mycket du som enskild kan göra för att förändra för djuren! Det viktigaste är att sluta äta dem. Berätta för andra människor om hur grisarna har det, dela våra filmer och bilder, uppmuntra människor i din närhet att också välja vego. Ställ krav på politiker att underlätta för vegetabilisk matproduktion och sluta främja köttindustrin. Var en röst för djuren i de sammanhang du kan. Engagera dig tillsammans med andra och stödgärna vårt arbete för djurens rättigheter.
Det är väl bättre att äta svenskt kött än utländskt?
Sverige har fler djurskyddslagar än många andra länder men vår kontinuerliga dokumentation visar tydligt att det spelar mindre roll för djuren. Tittar en på hur djurindustrierna ser ut i olika länder är det marginella skillnader för djuren. Många av lagarna i Sverige fungerar idag mer som alibin och täckmantel för industrierna att gömma sig bakom för att få konsumenterna att fortsätta köpa produkten. Djurskyddslagstiftningen stillar vårt samvete när verkligheten är att djur inom lagens ramar utsätts för djurplågeri, lidande och död. Vi menar att lagstiftningen är fina ord på ett papper som inte säger mycket om hur djurens verklighet ser ut. Även om alla lagar i praktiken skulle följas, innebär det ändå ett förkortat liv, instängd och utnyttjad för att sedan dödas. Djurförtryck och djurutnyttjande är oetiskt och aldrig försvarbart – även om lagen tillåter just detta.
Vad har ni sett på farmerna?
Det vi har sett på farmerna är instängda djur på trånga utrymmen med noll sysselsättning eller stimulans, avsaknad av strö, smutsiga boxar, sjuka djur och döda djur. Vi har sett konsekvenserna av en djursyn som betraktar djur som produkter och ett system som endast tar hänsyn till ekonomi. Djur är kännande varelser. De är unika individer, var och en med sin egen personlighet. De tänker, känner, vill leva. De bryr sig om vad som händer med dem. Precis som vi borde de ha rätt till sina liv.
Vad är skillnaden för grisarna idag jämfört med er första granskning av grisindustrin 2009?
Ingenting. Vi har mött exakt samma industri nu som då. Grisarna lever fortfarande i lika trånga boxar, har fortfarande inget strö, det är smutsigt, kalt och stimulansfattigt. Vi har hittat sjuka djur och djur som dött i boxarna. På en av Sveriges största smågrisuppfödare hittade vi 2019 systematiskt fixerade suggor. Regelmässigt har det skett försämringar (smågrisar får tas från sin mamma ännu tidigare än förr) inte förbättringar.
Varför begår ni olaga intrång?
Köttproduktionen angår alla människor i Sverige då det idag är norm att äta djur och djurutnyttjande är legaliserat. Ändå är den dold bakom stängda dörrar, skönmålande reklam och propaganda. Vi gör detta undersökande arbete för att kunna visa grisarnas verklighet. Det finns inget annat sätt, grisindustrin är stängd för insyn. Vi tror att många människor egentligen bryr sig om djuren, men det finns ett glapp i vårt kollektiva medvetande. Många vill tro att djuren har det bra, och när all information vi får stärker den önskedrömmen är det lätt att fortsätta i gamla vanor. Men djurens lidande är av ofantliga mått. De kan inte själva göra sina röster hörda. Därför väljer vi att öppna dörrarna till grisindustrin. Det är både nödvändigt och viktigt för att grisarnas öden ska nå allmänhetens ögon.
Vad har ni hittat som är olagligt?
Vi har en djurskyddslag som säger att djur i fångenskap ska kunna bete sig naturligt. Det finns ingenting som främjar naturligt beteende i djurfabrikerna. Grisarna föds upp i trånga betongboxar med total avsaknad av sysselsättning och stimulans. Vi har även hittat döda grisar har fått ligga bland sina levande vänner, att grisar har stora, obehandlade sår och att de får vada i sin egen avföring. Även den uppenbara bristen på strömedel och den systematiska fixeringen av suggor som ska föda är direkta lagbrott. 2009 anmälde vi 92 farmer för brott mot djurskyddslagen. Ingen blev fälld, trots omfattande dokumentation. Och ingenting har förändrats på golvet – lagbrotten tillåts fortsätta. Djurrättsalliansen anser att det grundläggande problemet är det som sker inom lagens ramar.
Vad har förändrats för grisarna på pappret?
Enligt grisindustrin har mycket reformarbete gjorts sedan 2009, då vår dokumentation orsakade en skandal. I praktiken har ingenting förändrats för grisarna. 2010 infördes en djurskyddsdeklaration, som veterinärer som förskriver läkemedel till grisfarmerna ska fylla i var femte till var åttonde vecka. Där kryssar de i att föreskrifterna följs, bland annat att grisarna har halm. En godkänd deklaration ligger till grund för att grisfarmarna ska fortsätta få behandla grisarna själva med läkemedel. I ett examensarbete kontrollerades 293 djurskyddsdeklarationer i Skåne och Uppsala län mellan 2015-2016. Endast 2 procent av dem hade listat brister på grisfarmen de kontrollerat. Eftersom vi ser samma sak på farmerna idag som för tio år sedan är det tydligt att systemet i praktiken främst tjänar som alibi för produktionen.
Under de år som gått har Sveriges grisföretagare lobbat för att lätta på reglerna för svensk grisproduktion. De fick pengar från Jordbruksverket för att genomföra en studie som skulle ge underlag för att tillåta systematisk fixering. Det lyckades inte i slutändan, men däremot fick de igenom att smågrisarna får tas en vecka tidigare från sin mamma. Forskning visar att ju tidigare smågrisarna tas från mamman, desto större risk för beteeendestörningar och diarréer. Men för grisföretagarna och Jordbruksverket väger motiveringen starkare: det stärker företagens konkurrenskraft.
Varför går ni inte ut med namnen på grisgårdarna ni dokumenterat?
Vårt syfte är inte att hänga ut eller peka finger åt enskilda företag eller personer. Vårt syfte är att visa hur svensk grisindustri generellt ser ut och vad som sker inom lagens ramar. Vi har besökt gårdar över stora delar av landet, både stora och små – däribland några av de största i Sverige. Vi filmar alltid med dagens tidning och gps för att kunna verifiera materialet för media.
Varför fortsätter ni göra det här?
Vi kommer att fortsätta kämpa för grisarna, och andra djur, tills vi människor slutar utnyttja dem. Vi tror på en värld där djur får leva sina egna liv, för sin egen skull. Där ingen berövas allt som är viktigt i livet, för att bli en köttbit på någon annans tallrik. Så länge som djurindustrin håller sig dold bakom stängda dörrar kommer vi att öppna dem för att djurens verklighet ska komma ut. Vi människor behöver inte döda andra för att leva – så varför göra det? Och med vilken rätt behandlar vi andra tänkande och kännande individer så här?
Har inte djurskyddsdeklarationen som infördes 2010 haft en positiv effekt?
Djurskyddsdeklarationen infördes snart efter vårt avslöjande av grisindustrin 2009. Grisbönder får till skillnad från många andra ha läkemedel hemma och behandla grisarna när de blir sjuka, utan att en veterinär direkt kopplas in. Veterinären från köttbranschens egen organisation (Gård och djurhälsan) kommer ut till farmen var femte till var åttonde vecka och kontrollerar att djurskyddslagstiftningen följs. Därefter ska hen fylla i en djurskyddsdeklaration. En godkänd deklaration är en förutsättning för att grisfarmaren får fortsätta ha läkemedel hemma. I ett examensarbete från 2017 kontrollerades 293 djurskyddsdeklarationer i Skåne och Uppsala län mellan 2015-2016. Endast i 2 procent av dem fanns noterade brister på grisfarmen de kontrollerat. Eftersom vi sett samma sak på grisfarmerna idag som för tio år sedan, är det uppenbart för oss att systemet med djurskyddsdeklarationer främst fungerar som ett alibi.
Ur djurens perspektiv innebär det ingen skillnad. De fråntas rätten till sina egna liv och lever sina korta liv under miserabla förhållanden innan de dödas. Det grundläggande problemet är det som lagen tillåter.
Anmäler ni gårdarna?
2009 anmälde vi 92 grisfabriker för brott mot djurskyddslagen. Vi hade omfattande dokumentation som styrkte vår sak. Ett av alla fall ledde till åtal, inget till fällande dom. Vi är övertygade om att detta inte är några enskilda fall, utan ett systemfel. Därför krävs också en systemförändring. Normen är satt inom grisindustrin och myndigheternas och rättssystemets signal är tydlig: man får föda upp och behandla djur på det här sättet. Hur sorgligt det än är, måste vi förhålla oss till det. Vårt förslag på lösning är en total avveckling och övergång till vegetabilisk livsmedelsproduktion. För det behöver vi fler människor som tar ställning och jobbar för den förändringen.
Vad är det för sjuka djur ni visar i dokumentationen?
Vi ser bland annat grisar med luftvägsproblem (vanligt på grund av dålig luft och många grisar på liten yta vilket gör att smittämnen snabbt sprids) och liggsår. Vi har också hittat många grisar med såriga navelbråck, vilket är ett vanligt problem inom industrin. Bråcken kan fyllas med tarmar som riskerar att klämmas och få cirkulationsskador. Vi ser även en gris med ansiktsförlamning. Utöver detta är det många djur som dött i boxarna utan att ha flyttats därifrån, samt många djur som dött och lagts utanför. Det är viktigt att komma ihåg att de här grisarna är bara sex månader gamla när de dödas på slakterierna. De borde vara i sin friskaste, bästa ålder.
Vad är det för skillnad på KRAV och vanlig grisuppfödning?
Endast 2 procent av svensk grisuppfödning är ekologisk och/eller KRAV-märkt. För KRAV-märkta grisar är de största skillnaderna att de har lite mer plats och att de ska ha tillgång till en rastgård utomhus. I praktiken kan det vara en betongplatta under huvuddelen av året. Under fyra månader om året ska det vara en bevuxen yta där de kan beta och böka. Även KRAV-grisar slaktas med konventionella metoder. Det vanligaste sättet att bedöva grisar innan slakt är med koldioxid, vilket triggar ångestcentrum i hjärnan och ger upphov till andnöd och panik. Oavsett uppfödningssystem är det samma oetiska djursyn och djurförtryck.
Vad kan man göra för att protestera mot detta?
Det finns mycket du som enskild kan göra för att förändra för djuren! Det viktigaste är att sluta äta dem. Berätta för andra människor om hur grisarna har det, dela våra filmer och bilder, uppmuntra människor i din närhet att också välja vego. Ställ krav på politiker att underlätta för vegetabilisk matproduktion och sluta främja köttindustrin. Var en röst för djuren i de sammanhang du kan. Engagera dig tillsammans med andra och stödgärna vårt arbete för djurens rättigheter.
Det är väl bättre att äta svenskt kött än utländskt?
Sverige har fler djurskyddslagar än många andra länder men vår kontinuerliga dokumentation visar tydligt att det spelar mindre roll för djuren. Tittar en på hur djurindustrierna ser ut i olika länder är det marginella skillnader för djuren. Många av lagarna i Sverige fungerar idag mer som alibin och täckmantel för industrierna att gömma sig bakom för att få konsumenterna att fortsätta köpa produkten. Djurskyddslagstiftningen stillar vårt samvete när verkligheten är att djur inom lagens ramar utsätts för djurplågeri, lidande och död. Vi menar att lagstiftningen är fina ord på ett papper som inte säger mycket om hur djurens verklighet ser ut. Även om alla lagar i praktiken skulle följas, innebär det ändå ett förkortat liv, instängd och utnyttjad för att sedan dödas. Djurförtryck och djurutnyttjande är oetiskt och aldrig försvarbart – även om lagen tillåter just detta.
