Lång kamp för att stänga minkfarmerna

Sedan 2010 har Djurrättsalliansen avslöjat  och offentliggjort minkarnas liv i den svenska pälsindustrin genom att vi tagit oss till minkfarmerna och dokumenterat djurens situation. Vår första granskning av svenska minkfarmer skedde under 2009 och 2010 då vi dokumenterade inne på 17 av landets då omkring 75 minkfarmer. Vårt material fick enorm genomslagskraft när det släpptes till media i augusti 2010. Allmänhetens reaktioner tvingade dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson och Jordbruksverket att agera snabbt. Men de agerade inte för att göra livet bättre för minkarna, utan för att lägga locket på, dölja missförhållanden och rentvå sig själva för sin dåliga kontroll. I dagsläget finns det ett 20-tal minkfarmer i Sverige och årligen dödas omkring 442 500 minkar.

Försökte tysta ner vårt avslöjande

Som en konsekvens av avslöjandet 2010 kontrollerade länsstyrelsen en stor del av minkfarmerna i Sverige. Utifrån myndighetens kontrollrapporter framgick det att omkring en tredjedel av de besökta farmerna saknade tillstånd att bedriva pälsdjursuppfödning. Det konstaterades även att omkring 85 procent av de kontrollerade farmerna bröt mot djurskyddslagstiftningen. Trots detta valde Jordbruksverket att gå ut med information till allmänheten om att minkar var ”välskötta djur i god kondition”. Detta gick Jordbruksverket ut med innan de hade fått in alla rapporter från länsstyrelsen som kontrollerat farmerna. Vi i Djurrättsalliansen gav oss då ut på nytt och filmade fem minkfarmer. Vad vi möttes av var även då detsamma som vid tidigare granskning: döda djur, djur med sår och bitskador, djur med stereotypa beteenden, stressade och frustrerade djur och kannibalism.

I maj 2011 kom Jordbruksverket ut med ett förslag på ett antal regeländringar för att förbättra djurens situation på pälsdjursfarmerna. Två av Jordbruksverkets förslag, som numera har trätt i kraft, var att minkar ska hållas i så kallade ”etageburar” och att de ska ha tillgång till föremål att sysselsätta sig med. En ”etagebur” är en liten bur ovanpå den minimala standardbur minkar hålls instängda i. Djurrättsalliansen fick möjlighet att lämna in en remiss på Jordbruksverkets förslag och vårt remissvar blev en ny utredning, denna gång med ytterligare ny dokumentation från sju svenska minkfarmer varav fyra av dem redan hade ”etageburar”. Vår utredning 2011 visade att samma djurplågeri förekommer i båda typer av burar. Minkar mår dåligt och kan inte bete sig naturligt i en bur avsett om den kallas standard- eller etagebur. Under 2011 samlade vi även in dokumentation från Danmark, Norge och Finland där ”etageburar” då användes i större utsträckning än i Sverige och även det materialet visade på att samma djurplågeri uppmärksammats i båda typerna av burar. Vi menar att det är uppenbart att lidandet minkarna utsätts för på farmerna inte kan rättas till med marginella regeländringar och att nya burar inte är en lösning på de extrema konsekvenser det innebär för djuren av att hållas i små burar. För minkarna innebär det exakt samma lidande.

Nya avslöjanden gång på gång

Under 2013 och 2014 dokumenterade vi återigen på minkfarmer och även då möttes vi av döda minkar, minkar med stora bitskador och sår, sjuka minkar, kannibalism och stressade djur. Den omfattande vanvård som vi mött på landets minkfarmer är svår att beskriva. Minkar som föds och dödas på en minkfarm växer upp under extrema och onaturliga förhållanden vilket får allvarliga psykiska och fysiska konsekvenser, som vi genom vår dokumentation har kunnat visa. Vi vill hävda att materialet vi presenterat under årens lopp ger en generell och riktig bild över de förhållanden som minkar lever under i den svenska pälsindustrin. Våra besök på ett stort antal minkfarmer gör att vi med säkerhet kan säga att det inte handlar om ett fåtal misskötta farmer där djur far illa utan att det som syns i vår dokumentation har vi mötts av på varje farm vi besökt. Exempelvis de bitskador och sår vi kunnat dokumentera uppkommer inte av farmare som sköter djuren illa utan av frustration över att djuren hålls i små nätburar, vilket ser likadant ut på alla farmer.

Sveket mot minkarna

I den svenska djurskyddslagen står det att djur ska ges en möjlighet att bete sig naturligt. År 2003 gav en statlig utredning pälsbranschen till 2010 på sig att komma till rätta med de ”djurskyddsproblem” inom minkuppfödningen som länge varit kända och annars skulle branschen helt eller delvis avvecklas. Av den anledning offentliggjorde Djurrättsalliansen sin första utredning 2010 för att visa på att ingenting hade förändrats under de sju år pälsindustrin fått på sig – minkarnas situation var densamma. Trots det har politiker och myndigheter hållit pälsindustrin om ryggen och djurplågeriet pågår än idag på landets minkfarmer. När Djurrättsalliansen offentliggjorde sin första utredning av pälsindustrin 2010 gick kampanjen under namnet ”Sveket mot minkarna” då minkarna gång på gång svikits.

Innehållslösa försäljningsargument

En bransch som är konstruerad utifrån att vara effektiv och ekonomiskt lönsam får extrema konsekvenser för djuren, men rättfärdigas av industrin, myndigheter och politiker med argument om djurvälfärd och att Sverige har världens bästa djurskyddslag. I verkligheten och för djuren betyder sådan argumentation inte mycket, vilket vår omfattande dokumentation från farmerna visar. Istället för att stå upp för och vara ärliga med att minkar får stora bitskador, äter på varandra, blir stressade och ett stort antal djur dör innan de ens blir ett halvår då de annars gasas ihjäl och flås gör pälsindustrin allt för att flytta fokus från vad vår dokumentation visar. Industrin har påstått att vårt material är manipulerat, att det inte är från svenska farmer eller så har industrin försökt ursäkta bilderna med att de är få undantagsfall och att verkligheten inte alls ser ut så för minkarna.

Stäng minkfarmerna

Sedan vi började dokumentera svenska minkfarmer har industrins främsta krafttag handlat om att avfärda vår dokumentation med lögner, smutskastning och förskönande försäljningsargument som inte har med verkligheten att göra. Industrin har även lagt mycket resurser på larm och övervakning för att se till att vi inte kan komma in på farmerna och dokumentera djurens situation. Verkligheten för minkarna är densamma men industrin gör allt de kan för att hålla den verkligheten väl dold från våra kameror och allmänhetens ögon. Vi tycker att det är dags för politiker och allmänheten att ta minkarnas situation på allvar. Vi måste våga ställa oss frågan om vi verkligen kan stå för ett samhälle där vi utsätter djur för det lidande pälsindustrin innebär. Sverige ligger efter, flera länder i Europa har redan avvecklat eller håller på att avveckla pälsdjursfarmerna.