Mjölkindustrin

All mjölkproduktion i Sverige, även ekologisk, bygger på att det föds kalvar som tas från sina mammor. Och all mjölkproduktion är kopplad till köttindustrin, eftersom både kalvar och mjölkkor slaktas och blir till kött i slutändan.

En kalv per år
Mjölkkor insemineras med målsättningen är att de ska föda en kalv om året. När de fött sin unge efter nio månaders dräktighet producerar de mjölk, precis av samma orsak som människor (och andra däggdjur): nämligen att det nyfödda barnet ska få mat.

Om djuren kunde välja skulle kalven dia så länge mamman tillät det, ofta i 7–10 månader (1). De skulle successivt äta mer och mer av gräs och avvänjningen skulle därför vara en gradvis process. Om de fått välja skulle de ofta behållit starka band till varandra och levt i stabila, sociala grupper med släktingar och vänner. Studier av mer frilevande kor och kalvar har visat att de fortsätter ty sig till varandra även efter att ungarna blivit vuxna (2).

I mjölkindustrin tas kalven från sin mamma redan inom ett dygn efter födseln och ges därför ingen chans att dia. Den lilla nyfödda ungen får ofta bara slickas ren av kon, sen lyfts den iväg medan kon hålls undan. Det kan räcka med fem minuter för att ett band ska utvecklas mellan ko och kalv, som gör att hon känner igen sin unge efter 12 timmar (3). Även kor som separerats från sin kalv direkt efter förlossningen, är motiverade att komma in till dem och nosa och slicka dem, så långt som tio veckor senare (4).

Ensamboxen
När kalven lyfts bort från sina mamma läggs den i en ensambox. Det är en plasthydda utomhus (kallas kalvhydda) eller en box inomhus på knappt 1,5 kvadratmeter (9). Där får de, enligt svensk lagstiftning, leva i upp till två månader. De får mjölkersättning eller helmjölk ur hink med gummispenar och har ingen kontakt med vare sig sin mamma eller andra vuxna djur. Så småningom flyttas de ihop i större boxar med andra jämngamla kalvar. En del mjölkproducenter föder själva upp kalvarna, andra säljer framför allt tjurkalvarna vidare till en ungdjursuppfödning, ofta när de är runt fyra veckor. Där lever de fram tills de slaktas, vilket ofta är cirka 1,5 års ålder men ibland tidigare (10). Kvigorna (kalvarna som är honor) stannar på ursprungsgården. Hon är runt 15 månader gammal när hon insemineras för första gången (11). Efter att hon fått sin första kalv nio månader senare är hon en del av mjölkproduktionen.

Många människor som får veta att kor och kalvar separeras i mjölkindustrin reagerar negativt (12) och det finns en allt högre opinion emot det. Tidigare var bestämmelserna för KRAV-produktion att ko och kalv skulle gå tillsammans i tre dygn men stressen hos korna vid separationen blir tydligare (de råmar bland annat mer) ju längre de hinner knyta an till sin kalv. Istället för att då låta kor och kalvar vara tillsammans så länge de önskar så tas kalvar idag, i den KRAV-märkta mjölkproduktionen, från sin mamma efter ett dygn.

Gömd eller övergiven
I naturligt tillstånd har kon noga koll på sin kalv. Ibland påstås det från mjölkindustrins håll att kalvar inte påverkas av att växa upp i ensambox, eftersom kor är ”gömmare” – i ett mer naturligt tillstånd skulle kalven gömt sig undan faror, medan hon själv skulle betat en bit därifrån. Kalven skulle därmed vara programmerad till att ligga still helt ensam. Men det går inte att jämföra att växa upp kroniskt moderlös mellan fyra väggar och att växa upp under överinseendet av en mamma som återvänder för att ge di, slickar en och håller koll på faror. När kalven efter några dagar är robust nog följer hon med kon tillbaka till flocken, håller sig nära henne när hon betar och börjar även själv att tugga gräs efter ett tag. Forskning har också visat att separationen från mamman inom mjölkindustrin påverkar kalvars sinnestillstånd negativt (5).

Kor som inte får ge di och kalvar som inte får dia har högre nivåer av stresshormonet kortisol i blodet än de som får dia (6). Kalvar som inte får dia utvecklar också onormala sugbeteenden i högre grad (7). De slickar och suger på varandra och omgivningen eftersom de inte fått sitt starka sugbehov tillfredsställt. Kalvar växer snabbare om de får dia och vara med sin mamma (7), de har även bättre sociala färdigheter när de blir äldre (8).

Strukturomvandlad industri
I Sverige finns det runt 2500 gårdar där kor hålls för mjölkproduktion och runt 300 000 mjölkkor. Totalt antal djur i mjölkindustrin är dock runt dubbelt så många när man räknar de djur som föds men ännu inte har kalvat och därför inte kallas kor (13). Industrin har genomgått en strukturomvandling från många små gårdar till ett färre antal, som dock är större. Det genomsnittliga antalet kor per gård är idag 113 stycken (14) men många gårdar har över 200 djur (13). En femtedel av gårdarna är av äldre typ, där djuren står uppbundna, med en snara runt halsen dygnet runt. De kan inte vända sig, gå, klia sig eller interagera med varandra på ett normalt sett. Övriga gårdar är så kallade lösdrifter, vilket betyder att djuren inte står fastspända utan går omkring i en hall inomhus och rör sig mellan ligghall, foderbås och mjölkningsmaskin.

Det totala antalet kor är färre men mjölkproduktionen per ko har mer än fördubblats sedan 1975 (15) främst genom att aveln har inriktats på högproducerande djur. Idag producerar en ko sex till tio gånger mer mjölk än vad en kalv kan dricka (16). Den höga produktionen sliter på kroppen och får stora konsekvenser för kornas hälsa. Idag slaktas kor i genomsnitt vid fem års ålder, trots att de egentligen skulle kunna bli runt 20 år. Orsaken till att de slaktas är dels sjukdomar och tillstånd som delvis kan kopplas till hög produktion – som juverinflammation, hälta (smärta i ben och leder) eller att de inte blir dräktiga som planerat (16). Men mjölkproduktionen i sig innebär också en ruljans på individer. Man strävar efter maximal avkastning och alla djur ska ha en uppgift som lönar sig ekonomiskt. Det innebär att kvigkalvarna som föds successivt ersätter sina mödrar som istället går till slakt.

Beteskravet
Enligt djurskyddsförordningen ska kor gå ut på bete under sommartid. I mjölkindustrins reklam vilseleds konsumenter att tro att det alltid är grönska och vila i hagen för de svenska mjölkkorna – och om kor får välja tillbringar de gärna stor del av sin tid med att beta tillsammans med sin flock. Men reglerna säger egentligen bara att de ska gå ute 6 timmar om dagen i 2-4 månader om året beroende på vilken region i Sverige det gäller. Resten av tiden lever de inomhus. En statlig utredning för att öka animalieproduktionens konkurrenskraft har föreslagit att beteskravet ska slopas, något som välkomnas av bland andra Lantbrukarnas Riksförbund (17). Argumentet för att avskaffa det är att korna idag i allt lägre grad hålls uppbundna och att de inte skulle ha behov av att komma ut när de kan gå omkring inne i lösdriftshallar. Men framför allt handlar det om att betet hindrar stora gårdar från att bli ännu större, eftersom det blir svårt att tillgodose kravet på tillräckligt mycket omkringliggande mark. Att man måste släppa ut djuren är alltså en bromskloss för ökad storskalighet i mjölkproduktionen.

Förutom att bete har en klar positiv effekt på den fysiska hälsan – som bättre klövhälsa och mindre hälta till exempel (18) så ger det djuren en större möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Bara för att livet i lösdrift är bättre än att stå helt fastbunden dygnet runt så är det inget härligt liv för en ko. Det innebär att leva inomhus, på ett hårt och ofta halkigt golv. Det innebär begränsad rörlighet, att sova på (i bästa fall) en gummimatta, att inte få vandra, springa, vila på en avskild plats. Det innebär också – som all mjölkproduktion – att ständigt pressas till högre produktion och utsätta kroppen för nya dräktigheter, förlossningar och separationer.

Det finns inget krav på att tjurar och kalvar ska få gå ute så de flesta av hankön i mjölkindustrin tillbringar hela sina liv inomhus (först i kategorin kalv och sen i kategorin tjur). Ett ungdjur som väger över 600 kg ska ha 2,6 kvadratmeters yta att röra sig på och ofta står de på spaltgolv – ett golv med springor – för att gödslet ska trampas ned. År 2022 dog 4,7 procent av kalvarna under de första sex månaderna i livet (19).

Slakten
Alla djur inom mjölkproduktionen möter samma öde tillslut. Det är att slaktas för att bli kött. Runt 60 % av det nötkött som äts i Sverige kommer just från djur som först utnyttjats som mjölkproducenter och sen blir till kött efter sin död (20).