Andra djur som föds upp i köttindustrin

Får
År 2024 slaktades 201 000 får på slakteri i Sverige (1) för att bli mat. 167 000 av dem var lamm, resten tackor och baggar (ibid). Lammen föds oftast på våren och slaktas på hösten, efter betessäsongen. På senare år har också vinterlamm blivit ett koncept som branschen försökt introducera, för att få bättre betalt och kunna sälja färskt lammkött året runt. Det innebär en intensifiering av produktionen genom att djuren föds på hösten och hålls inomhus, utan bete, för att sen slaktas till våren. Som en uppfödare av så kallade vinterlamm uttryckte det i en tidningsartikel: ” Du slipper släppa ut lammen. Jag tycker egentligen att det är fel, men det är det man tjänar pengar på (2).”

Globalt sett föds får upp för kött, skinn, ull och mjölk och en del används även inom djurförsök. Inom Europa finns ett stort antal får i Storbritannien och Spanien. De utsätts för långa djurtransporter, brutal behandling i form av kirurgiska ingrepp utan bedövning, till exempel kastrering och att hudveck och svans skärs av.

Lammproduktionen i Sverige kan variera mellan små företag med enstaka tackor, till större anläggningar med över femhundra djur (3). Medeltalet ligger på drygt 30 tackor per gård (4). Det finns många olika fårraser som avlats åt olika håll utifrån om människan velat ha kött eller päls från dem. Tyngre köttraser som Texel, Suffolk och Dorset är de vanligaste i Sverige eftersom de flesta som har får föder upp dem för att slakta lamm till kött.

Djurens dagliga situation beror på vilka utrymmen och vilket skydd de har, tillgången till bra och varierat bete, relationerna med människorna och varandra, hur mycket de utsätts för hantering, nivå på skötsel och sjukdomar. Några av de vanligaste bristerna som ses vid djurskyddskontroller av fåruppfödningar är att det är för lite tillsyn, smutsiga eller otillräckliga utrymmen att ligga på och att djuren har dåligt hull (får för lite eller för dålig kvalitet på foder) (5).

Får är sociala djur som skapar starka band med varandra. Som flockdjur är de beroende av att hålla ihop och det är mycket stressande för dem om någon separeras från flocken. I fritt tillstånd strövar de tillsammans, ofta många kilometer per dag, för att leta efter växter att äta. Största delen av dygnets aktiva timmar betar de och letar föda (6). De har lätt att lära och väldigt bra minne – forskning har visat att de kan känna igen andra fårs ansikten efter flera år när de fått se dem på bild. En hel del studier har gjorts på får som visar deras välutvecklade kognitiva förmågor och komplexa känslor, långt från den förminskande bild som kan finnas av dem bland vissa (7).

En mindre andel får hålls främst för ullproduktion, vilket innebär att de tillåts leva längre och utsätts för andra moment under sitt liv. Detta gäller även föräldrarna till lammen som slaktas för kött. Forskning har visat att klippning av ullen är starkt stressande för dem. De får ofta ingen mat inför klippningen (eftersom det kan göra det tungt att andas när de placeras i en paralyserande ställning) och hela momentet innebär fasthållning, jobbiga ljud, att förlora värme och att tas från sin flock (8). En annan stressande aspekt av fårs liv är att bli vallad med hund. Det är en etablerad form att fösa ihop får och används både av praktiska skäl i produktionen och i hobbysyfte för att utöva en sport med t.ex. border collies. Men fårens känslor bortses det ifrån. Anledningen till att det är effektivt är för att fåren är utpräglade flyktdjur som springer från ett rovdjur i rädsla och stress. Det händer också att de blir skadade av hundar som biter (9).

När lammen är runt sex månader gamla skickas de till slakt. Som flyktdjur stressas de lätt av vad de uppfattar som faror. I studier har man sett att de reagerar negativt på t.ex. nya föremål (10). Att transporteras till slakteri är därför en situation som är förknippad med ett starkt stresspåslag och skräck. Många får tvingas övernatta på slakterier (11) i väntan på sin död. De vanligaste metoderna som används för att bedöva dem är att använda bultpistol eller elektricitet. På slakterier tränger de ofta ihop sig i ett hörn och försöker i stark rädsla fly undan personen som kommer med bultpistolen eller eltången. Men det går inte att fly på slakteri: de faller en efter en, framför de som blir sist kvar. Efter bedövningen skärs stora blodkärl av så att de förblöder och dör. Förväntad livslängd hos ett får är 12 år, men i köttindustrin dödas de är de är ett halvår. Precis som all slakt innebär dödandet av djuren det största övergreppet av dem alla: att de förlorar sina liv och alla framtidsutsikter.

Kalkon
År 2024 slaktades 477 130 kalkoner vid svenska slakterier. Det största och nästintill helt dominerande företaget inom kalkonuppfödning i Sverige heter Ingelsta kalkon. Deras marknadsföring ger sken av att kalkonuppfödning skulle vara mer djurvänlig än annan animalieproduktion (12). Så är det inte. År 2013 kunde Djurrättsalliansen med hjälp av filmer och foton inifrån Ingelsta kalkons stallar avslöja en brutal verksamhet. Materialet visade trängsel, smuts skadade, sjuka och döda fåglar. Se materialet här.

Kalkonaveln har precis som kycklingaveln inriktat sig på stora bröstfiléer och snabbväxande djur. De som föds upp i Sverige är av en ras som kallas BUT (British United Turkey) (13). Det brittiska multinationella företaget Aviagen säljer föräldradjur till producenter i Sverige (14). Djurrättsalliansen har genom arbete undercover kunnat avslöja djurplågeri på Aviagens gårdar med föräldradjur inom kycklingproduktionen, läs mer om det här.

Kalkonerna väger, till följd av aveln, betydligt mer än sina vilda artfränder, kan inte längre flyga och många av dem har svårt att gå i slutet av sina liv. Dessutom har skillnaden i kroppsvikt mellan tuppar och hönor gjort att de inte längre kan föröka sig naturligt. Kalkonaveln sker därför genom att människor tar upp kalkontupparna i knät och stimulerar dem sexuellt med handen tills de får utlösning. Därefter insemineras hönorna. Bägge dessa procedurer involverar fasthållning och tvång och är mycket stressande. Det sker dessutom så ofta som två gånger i veckan under vissa perioder (15). Hönorna lägger ägg som tas ifrån dem för att ruvas och kläckas i maskin (13). Sen transporteras dagsgamla kalkonkycklingar till anläggningar som är kontrakterade av Ingelsta kalkon. Där lever de inomhus i stora hallar i 10 veckor (om det är hönor) eller 20 veckor om det är tuppar (16).

Precis som de snabbväxande kycklingarna har kalkoner inom köttproduktionen hälsoproblem. Aveln och intensiteten i uppfödningen gett dem en kroppsvikt som gör att de har svårt att utföra sina naturliga beteenden. I det fria är kalkoner nyfikna, utforskande och de kan både springa och flyga. De rör sig över stora områden och flyger upp i träd för att sova (15). I kalkonindustrin har de förlorat förmågan att flyga, de har ingenting att sysselsätta sig med, har svårt att röra sig och tvingas till en tillvaro i trängsel tillsammans med alltför många andra på samma yta. De lever också ett kort liv. På slakteriet bedövas de med elektricitet i vatten innan de får halsen avskuren. Det är en metod som är förenad med mycket lidande och som EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet redan 2004 rekommenderade skulle fasas ut (17).

Andra djur
I Sverige finns även uppfödningar av andra djurslag i än så länge mindre skala, för att bli mat. Några exempel är kaniner och getter. Djurrättsalliansen arbetar för att alla djur ska ha rätt till sina egna liv, oavsett vilken art de är eller för vilket syfte människan vill tjäna pengar på dem.