Nedan är ett öppet brev och vädjan från professor Lars Folke:
”EN VÄDJAN TILL GÖTEBORGS UNIVERSITET
En öppen, kollegial vädjan till forskningsansvariga och berörda institutioner att avsluta och kliniskt/radiologiskt (HR-CBCT) utvärdera ovan djurförsök i syfte att trygga den experimentella forskningens etik och berörd personals välbefinnande. Den hotbild som nu förekommer i svensk och internationell press gagnar ingen och svartmålar svensk, odontologisk forskning.
Tandimplantatstudier på hund, främst beagle, har pågått under 50 år och bidrager inte längre till vetenskapliga framsteg med anledning av de kliniska resultat som redan finns på människa, målgruppen för denna forskning. Värdefulla, innovativa studier av nya implantatmaterial, dess ytmodifikationer, vävnadsacceptans, beninläkning, antibakteriella/immunologiska egenskaper, etc, bör framledes utvärderas med alternativa in vitro och in vivo metoder i synergi med Sveriges nyinrättade 3R-Centersom i samarbete med motsvarigheter i övriga nordiska länder avser ersätta (replace), minska (reduce) och förfina (refine) kontemporära och framtida djurförsök.
Jag framför dessa åsikter baserat på egna erfarenheter från titantandimplantatstudier i USA under åren 1974-76. Hundmodellen var redan då otillfredsställande, med anledning av olikheterna med människa. Det gäller allt från tandkronornas form till bettets occlusion och käkarnas artikulation. Ytterligare diskvalificerande faktorer var okunskapen om hundens och människans olika sjukdomsalstrande bakterieflora och immunologiska reaktioner vid ”naturlig” förekomst av parodontit och peri-implantit. Dessa frågeställningar kvarstår än idag. Framförda, grava invändningar diskvalificerade hundmodellen för fortsatta longitudinella studier. Efter 12 månaders uppföljning av fixturer med distansförsedda kronor avslutades försöken med en ingående och dåtida klinisk/radiologisk undersökning.
Som tack för hundarna deltagande belönades de frihet genom adoption till familjer. Detta var en kontroversiell, men senare lyckad handläggning. Två av hundarna (båda 2.5 år) medföljde undertecknad till Sverige. Efter karantän vid fysiologen i Lund och fyra veckors toalett- och social träning utvecklades de till underbara familjehundar som levde med sina implantat livet ut.
Lars E A Folke, DDS, PhD
Professor (em)”