Långläsning

Kampen för Astrahundarna

I slutet av 2012 fick vi information från en före detta anställd på Astra Zeneca att läkemedelsföretaget hade börjat avliva friska beaglehundar på sin kennel utanför Örkelljunga. Verksamheten skulle läggas ner och Astra Zeneca hade inte plats för de cirka 400 hundar som fanns kvar på anläggningen. Då det inte fanns någon tid att förlora agerade Djurrättsalliansen direkt.

Aktivister åkte ut till uppfödningen, som låg avskilt, mitt ute i skogen. Innanför taggtrådar och höga staket med elektricitet syntes hundarna – alla födda endast för att utnyttjas i smärtsamma djurförsök. Vi fotade, filmade och höll koll på vad som hände; vi hade inte fått någon information om när hundarna skulle dödas.

– Jag minns första gången vi kom till kenneln, säger Salli, en av Djurrättsalliansens aktivister som tillbringade många timmar utanför hunduppfödningen. Tidigare har jag förknippat stora hundgårdar med djurhem, där hundarna stod i väntan på ett nytt, bättre, liv. Det var svårt att förstå att hundarna vi möttes av på Astra Zenecas kennel inte skulle få samma chans att leva ett lyckligt liv, de ville ju leva precis lika mycket som alla andra.


Vi erbjöd oss, uppbackade av flera professionella hundpsykologer och hundinstruktörer, att ta över ansvaret för hundarna och omplacera dem i kärleksfulla hem. Men Astra Zeneca vägrade och gick istället ut i medierna med ny information: hundarna skulle skickas till djurförsök i England samt till företagets försöksdjursavdelning i Mölndal utanför Göteborg. Någonting som vi självklart protesterade mot.

Namninsamlingar startades där vi vädjade för hundarnas liv: över 30 000 namn samlades in på några dagar. Tusentals e-mail skickades och människor ringde för att ställa Astra Zeneca till svars. Vi tryckte upp flygblad och affischer med information om hundarnas öde som vi tapetserade landet med. Kampanjen fick snabbt stor uppmärksamhet i både traditionella- och sociala medier – i Sverige men också utomlands. Astrahundarna omnämndes bland annat i The Guardian och The Times.

Aldrig hade en av Djurrättsalliansens kampanjer startat så mycket engagemang på så kort tid. Alla ville rädda Astrahundarna. Hundratals djurvänner åkte till uppfödningen i Örkelljunga för att på plats protestera mot Astra Zenecas förkastliga beslut om att skicka hundarna till en säker död. På staken hängdes bilder och texter om hundarna. Vi tände ljus och pratade med tv, radio och tidningar som var på plats.

– Det var fantastiskt att se att så många människor engagerade sig, säger Salli. De här hundarna berörde verkligen, folk reste över hela landet för att hjälpa till att försöka stoppa transporterna. De som inte kunde vara på plats var aktiva på andra sätt: de spred information samt mailade och ringde folk som kunde tänkas påverka hundarnas öde.

Vi försökte nå alla som kunde stoppa förflyttningen av hundarna: vi pratade med flygbolag och vädjade till dem att vägra flyga hundarna. Vi tog oss in på flygplatser och försökte övertala cheferna att inte hjälpa Astra Zeneca. I städer runt om i landet hölls manifestationer och medierna fortsatte att uppmärksamma hundarna. Eftersom vi inte fick reda på när transporterna skulle ske flyttade aktivister ut i den snötäckta skogen för att dygnet runt hålla koll på vad som pågick inne på uppfödningen.

En sms-lista startades där aktivisterna direkt kunde slå larm om någonting verkade hända innanför staketen.

– Vi hade hela tiden färdigpackade väskor hemma. När sms:et kom att någonting var på gång hoppade vi direkt in i bilen och körde mot Skåne, berättar Hanna som under de intensiva veckorna åkte fram och tillbaka mellan Göteborg och Örkelljunga.

– Under två månader var vi i ständig beredskap för att åka iväg till Örkelljunga, säger Salli. Vi kunde få ett tips mitt i natten om att det verkade vara aktivitet på gång, och då var det bara att sticka iväg direkt. Vi visste aldrig vad som väntade när vi kom fram, ibland fick vi ligga gömda i snön och vänta på att något skulle hända, och senare, när hundarna faktiskt flyttades blev det mer dramatiskt.

Under två kalla vinterkvällar i slutet av februari 2013 anlände skåpbilar till kenneln i Örkelljunga. De lastade på hundarna för att transportera dem till Sturups flygplats. Vi försökte desperat stoppa transporterna genom att kedja fast oss vid grinden och lägga oss på vägen framför bilarna. Transporterna, som var olagliga då de inte skyltades som djurtransporter, skyddades av polisen som attackerade aktivisterna med slag, knuffar och pepparspray. Efter att ha sågat loss aktivisterna från grinden rullade transporterna ut från kenneln.

– Det enda jag egentligen minns är att vi låg i snön, ansiktet brann av pepparsprayen. Flera grät och skrek när vi såg bilarna rulla bort på grusvägen, genom skogen mot flygplatsen, säger Hanna.

De aktivister som kunde följde efter i bilar. Trots protester hade flygbolaget Aeronova valt att sköta transporten av hundarna. Utanför staketet såg aktivisterna förgäves på när personalen lastade på hundbur efter hundbur.

– Det var hemskt att stå bakom en mur av poliser och ett högt staket och se hur burarna lastades in i planen utan att kunna göra något annat än att ropa och vädja om att de inte skulle lyfta, säger Salli. Vi var så nära, men ändå så långt bort.

Vi lyckades inte rädda de 400 hundarna. Astra Zeneca flög dem till England och Mölndal där en säker död väntade.

– Hela kampanjen hade varit så intensiv och jag minns hur nedslagna vi var efteråt, säger Hanna. Men när jag ser tillbaka på det idag är jag glad. Vi gav verkligen allt och kampanjen gav djurförsöksfrågan mer uppmärksamhet än vad den fått på årtionden.

Ett år efter att hundarna skickades iväg höll vi en minnesmanifestation utanför Astra Zenecas anläggning i Mölndal, där vi tände ljus, pratade om kampanjen och informerade deltagarna om djurförsök. Här kan du läsa om vad några av hundarna utsattes för i Mölndal.

I samband med kampanjen för fem år sedan var det många som blev aktiva hos oss och är det än idag. Människor som älskade hundar, men aldrig tidigare tänkt på alla andra djur som utsätts för lidande, blev veganer. Supporters stöttade oss på olika sätt och vi vill än idag verkligen tacka för allt stöd som gjorde kampanjen Låt Astrahundarna Leva möjlig.

– I minnet har vi kvar alla hundarnas förväntansfulla blickar och bedjande ögon bakom gallren. Med största sannolikhet är de döda nu. Det gör ont att tänka på det, men tillsammans kämpar vi för en framtid utan djurförtryck, och om någon kampanj har fått mig att känna hopp så är det den här, säger Hanna.

Här kan du se en film om kampanjen.

Nedan följer ett bildspel med ögonblick från kampen för att rädda Astrahundarna.

Fler nyheter
Djurrätt

Hjälp djuren och ge bort djurvänliga julklappar

Julen närmar sig och julhandeln är i full gång. Tänk på djuren i jul och ge bort djurvänliga julklappar! Genom att handla dina julklappar i vår webshop stödjer du vårt arbete för djuren och bidrar till en bättre värld för alla djur. Välj mellan julgåvobevis, tygkassar, örngott med djurmotiv och mycket annat. 

Läs mer
Päls

Länsstyrelsen döljer brister på minkfarmer

Under 2018 har länsstyrelsen i Västra Götaland gjort inspektioner på tre av länets minkfarmer. Djurrättsalliansen har begärt ut samtliga kontrollrapporter där vi möttes av sidor med maskerad text där det inte går att utläsa vilka brister som myndigheten uppmärksammat vid inspektionerna. Vid samtliga kontroller framgår det att djurskyddslagstiftningen inte har följts.

Läs mer
Djurförsök

9 år sedan vi räddade aporna Bacill, Bacillusk och Baloo

De tre aporna Bacill, Bacillusk och Baloo föddes på en försöksdjursanläggning i Israel innan de skickades till Sverige 2003 för att utnyttjas i djurförsök på Astrid Fagreus Laboratorium vid Karolinska Institutet. Under sommaren 2009 bestämdes det att trion inte längre skulle vara kvar i försök utan istället dödas. Då inledde Djurrättsalliansen en kampanj för att rädda de tre aporna vilket vi lyckades med idag för nio år sedan.

Läs mer