Tidigare i dag besökte vi en av Sveriges grisfabriker. Bara i den fabriken hålls just nu tusentals grisar inspärrade – enbart för att kunna dödas. Här under kan du se två klipp på en av dessa individer vi mötte. Hon är kvar där nu, instängd i betongboxen, fram till den dag hon skickas till slakteriet.
En av aktivisterna som var på plats berättar hur det känns att möta djuren och vara ute och dokumentera svenska djurindustrier:
”Det är en obeskrivlig känsla att stå i ett grisstall. Bara i ett stall hålls hundratals grisar. Långa rader med betongboxar. Hundratals blickar som möter min. Smutsigt, grått och kalt. Det är svårt att förstå att mitt i allt det här livlösa finns det fullt med liv. Stanken slår mot en så fort en kliver in. Det känns i luftvägarna. Ljudnivån är hög. Vid en box kommer de nyfiket fram och undrar vem jag är. Deras snälla ögon och sökande trynen. Det är så tydligt att det bara är en fabrik. Ett maskineri, ett rullband där levande individer är på tillväxt för att kunna dödas. Och detta har vi människor normaliserat.
Det är fruktansvärt att stå mitt i detta lidande. Dessa dödsfabriker. Och att bara hålla en kamera i handen. Det enda jag vill är att ge var och en av de individer jag möter de liv de egentligen borde haft. Att de får finnas till för sin egen kull. Vilket är en omöjlighet hur mycket jag än skulle vilja – bara i Sverige dödas varje år 2,5 miljoner grisar. Med kameran i handen vet jag att jag kan få andra människor att se och känna det som jag gör. Att se hur fel det är att behandla andra djur såhär. Därför är jag där. Men min kropp är full av maktlöshet. Jag kliver in i deras helvete, tar en paus från världen utanför grisfabriken, men har sedan möjligheten att gå därifrån. Men de blir kvar. De är där nu. De är där fram till dagen deras liv ska ta slut. Tanken på att de aldrig upplever något annat i livet än det som finns innan för betongväggarna, vilket är absolut ingenting. Det är så hjärtskärande. Men det driver mig också framåt att aldrig sluta kämpa för djuren – till dess att den dagen har kommit då vi människor har slutat utnyttja och döda djur helt och hållet.”
I närmare tio år har Djurrättsalliansen dokumenterat hundratals svenska grisfabriker. Se vårt material på sidan Ett liv som gris.