Djurrättsalliansen presenterar nytagna bilder från Blackstaby Gris AB. Åtalet mot farmens ägare har lagts ner, men misären för grisarna är densamma. Det här är alltså lagenlig djurhållning i Sverige – döm själv om du tycker att det är okej.
I november förra året avslöjade Djurrättsalliansen hur livet som gris ser ut i Sverige. Dokumentation från omkring hundra svenska grisfarmer publicerades. En av farmerna var Blackstaby Gris AB vars ägare då var ordförande för Swedish Meats (numera Sveriges Djurbönder). Han anmäldes för brott mot djurskyddslagen på flera punkter. Trots omfattande bevismaterial, flera vittnesmål och att brotten dokumenterats vid upprepade tillfällen så har nu förundersökningen lagts ner.
Idag kan Djurrättsalliansen visa nytagna bilder och film från Blackstaby Gris AB. Materialet visar att grisarnas misär består – trots att både ägaren, hans veterinär, länsstyrelsen och nu även rättsystemet – gett grönt ljus för djurhållningen.
– Blackstaby är inget undantag, det är såhär grisar föds upp. Djurskyddslagen i Sverige säger en sak, men starka branschintressen, med veterinärer och myndigheter i sällskap, försöker dölja att den inte efterföljs inom grisindustrin. Den nedlagda förundersökningen kan bara tolkas som att de fått gehör för sin sak, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen.
Djurrättsalliansen har under hösten 2010 gjort flera inspektioner på farmen. Vid ett första återbesök märktes det direkt att något förändrats. På dörrarna in till grisstallarna satt ”Varning för hunden”-skyltar och kombinationshänglås. Inspektörerna tog översiktsfotografier via de öppna fönstren och kunde konstatera att inuti stallarna såg allting ut precis som innan avslöjandet för ett år sedan. De beslutade då att ta reda på koden till låsen så att grisarnas förhållanden kunde dokumenteras på nytt.
Vid samtliga inspektioner hade grisarna minimalt eller inget strömedel alls. Många av boxarna var så gödselbetäckta att grisarna tvingades ligga i sin egen avföring. Grisstallarna var slitna, smutsiga och många av djuren hostade av den dåliga luften. En rad olika benbrott, liggsår och bitsår dokumenterades; skador som inte såg nya ut. Döda grisar låg kvar i boxen medan kamraterna tuggade och bökade på de döda kropparna.
– Många människor blev upprörda över bilderna vi kunde visa upp förra året och förväntar sig nog att läget för grisarna är bättre nu. Det är det inte. Vi måste fråga oss om det är rätt att föda upp djur på det här sättet, säger Malin Gustafsson.
– Blackstaby är representativt för vad vi sett på andra farmer och det finns ingen anledning att tro att förhållandena förbättrats väsentligt på andra håll heller. När rättsystemet rättfärdigar djurplågeri är det upp till konsumenterna att ta ansvar och agera. Vi hoppas att många slutar äta kött för grisarnas skull.
Det här är vad Hultströms veterinär har sett utan att reagera, i ett års tid. Det här är vad djurskyddsinspektörerna som besökt gården två gånger under 2010 har låtit passera. Det här är de brott som åklagaren väljer att inte gå vidare med. Samhället skyddar inte djuren. Grisarnas enda hopp ligger hos dig och mig. Ta ditt ansvar – ät inte kött!
Se fler bilder och filmer från den svenska grisindustrin på Ett liv som gris.
