243 chichillor räddade - ett år senare!

Tidigt på morgonen den 17 oktober förra året kunde polisen utföra en räd mot Sveriges sista chinchillapälsfarmare efter att Djurrättsalliansen erbjudit sig att omplacera alla djur på farmen. Hur många individer det skulle röra sig om visste inte någon och vi hade mobiliserat med jourhem över hela Sverige.
Inte mindre än 243 chinchillor hittades vid liv på farmen och kunde räddas. Läs några av berättelserna från chinchillornas nya hem ett år senare.

Marley & Dino
Marley var vad man tror en avelshane på farmen och var ca 3-4 år när han kom därifrån. Trots livet från farmen så har han kvar tillit till människor, är alltid lugn och gillar gos och klappar och blir inte nervös av nya människor. En riktig liten gosing som får allas hjärtan att smälta.
När Dino kom från farmen var han bara några veckor/månader. När han kom därifrån hade han en stor bula/sår på huvudet men som med behandling sen gick bort efter några veckor. I början var han lite otrygg, som t ex att bli klappad och buren men det har blivit mycket bättre med tiden, nu hoppar han frivilligt upp i knäet och vill bli klappad, dock i kortare stunder. Att bära eller lyfta honom är inga problem heller längre.  Dino är en riktig buse som gillar att ha det på sitt sätt, gillar att vara ute ur buren och springa runt, gillar sina burleksaker och att möblera om i sin bur. Han vill ha sina saker på rätt plats. Om man lägger hans sovbädd på fel hylla, tar han ner den direkt. Matglad & full av energi och så söt så man får ont i hjärtat.

Kakan & Smulan
Först har vi Kakan; Hon fick sitt namn pga att hon är så kär i allt som går att äta, en riktig gottegris! Hon är också lite större än sin syster. Hon är mer den mjuka teddybjörnen som gillar att ta det lite lugnt. Hon får också sina ryck men att bara sitta och spana är det bästa. Hon sitter gärna i sängen med sin matte och kollar på TV tillsammans. Hon är lätt att hantera, men är lite stel i kroppen när man först lyfter upp henne, men hon slappnar snabbt av, men helst sitter hon i knät medans man pratar med henne.
Sedan har vi Smulan; Här har vi den som älskar uppmärksamhet, hon kommer alltid om man pussar eller pratar med hennes syster, "men jag då!". Hon är den som man får se upp med då hon hittar på allt möjligt med bus. Hon låtsas att hon inte gillar pussar och kärlek, hon "är för cool för sånt", men när man släpper ner henne får hon ett glädjeryck och kommer snabbt tillbaka och vill ha mer.
När man kommer in i rummet är det hon som kommer springandes och möter en, alltid nyfiken på vad man gör.
Jag tycker det är kul att vi fått två helt olika personligheter, och de har det så mysigt tillsammans. Man hittar dom nästan alltid sovandes tätt intill, ibland stannar de upp när de är ute och springer och pussar på varandra. Dom är helt underbara på sina egna sätt. När vi fick dom va de väldigt små, Kakan var den första att ta kontakt, Smulan var lite blygare. Men det gick ändå väldigt fort tills dess att vi kunde lyfta upp dom, dock var ju varenda rörelse eller ljud väldigt läskigt i början, men med tiden har de ju fått vänja sig vid t.ex. dammsugaren, TVn, åka bil, möta andra djur (En snäll liten Papillon) osv. Det som är roligt är att de var väldigt blyga mot andra människor först, när man hade gäster över, då gömde de sig bara och ville inte alls komma fram. Men så länge de får nosa lite först och matte/husse sitter med så kommer de gärna fram och klättrar och tar för sig. Jätteroligt!

Sture, Boris & Florian
Nu har Sture, Boris och Florian bott hos oss i ett år. Tanken var att vi bara skulle vara jourhem men det ändrades samma dag som vi tog hem dem. Vi blev superförälskade i dem och kunde bara inte tänka oss att lämna ifrån oss dem igen. Vi valde att adoptera dem och nu skulle vi nog inte klara oss utan dem.
När chinchillorna flyttade hit så var Florian bara en liten bebis, medan de andra två verkade vara några månader äldre. Boris var dock den som verkade ha varit med om mest på farmen. Han hade ärriga öron, saknade en bit av sin svans och var väldigt rädd och ville mest hålla sig gömd, medan Sture och Florian var mer nyfikna av sig.
Nu, ett år senare, är Boris en glad och supersocial chinchilla. Bland nya människor kan han vara lite osäker i början, men det går oftast över ganska fort. Florian älskar däremot nya människor och är inte det minsta blyg. Han och Boris är bästa kompisar och vill alltid vara med och kolla vad man gör för något.  
Sture är också social men om han får välja så är han hellre ute på äventyr i lägenheten och gnager på saker tills han blir trött. Då springer han hem till buren och däckar på översta hyllan.

Nymeria och Ghost
Nymeria och Ghost kommer ifrån farmen och var orädda från första början, tror på något vis dom förstod att dom är i ett tryggt hem när dom kom hit. Hela året som dom nu bott här har varit fantastiskt, dom är båda två underbara chinchillor med olika personligheter. Båda två är små godisgrisar och jag upptäckte en dag att Ghost “klappade händerna” när det nalkades godis, sen dess har jag uppmuntrat det beteendet och nu klappar han händer om man ber han (och skulle han inte göra det så får han självklart godis iallafall!)

Sam och Frodo
Sam och Frodo föddes här hemma efter att det visat sig att jag hade adopterat en hona och hane (det var inte Djurättsalliansens fel att det blev såhär, utan polisens veterinär som könat föräldrardjuren fel)
Dessa två grabbar är tuffa, nyfikna och flyger omkring på golvet när de får komma ut. Trots att det inte var planerat att jag skulle adoptera flera chinchillor så fick det bo kvar här. Och jag är så glad över att dom fick födas i ett varmt hem än på en farm.

Så tack Djurättsalliansen för att ni räddade alla dessa chinchillor, och alla som öppnade sina hem för dessa djur.