Köttindustrin

 

Kött, mjölk, ägg. Tre hörnstenar i den svenska livsmedelskonsumtionen, basvaror på varje matbord. Men vem vet vad som döljer sig bakom förpackningarna? Hur många känner till köttbitens historia? Linda McCartney sa en gång att "om slakterierna hade glasväggar skulle alla vara vegetarianer". Och faktum är att verkligheten är mycket långt ifrån reklamens Bregottfabrik eller vackra slogans om frigående hönor. Idag är livsmedelsindustrin den mest vidsträckta och omfattande formen av djurförtryck som existerar.

Varje år slaktas drygt 85 miljoner djur i Sverige för att bli kött. Sverige marknadsför sig ofta som ett land med världens bästa djurskyddslag, men lantbruksdjuren lever under mycket hårda förhållanden. Enligt lagen ska alla djur skyddas från onödigt lidande och ha rätt att bete sig naturligt. Döm själv om det stämmer med verkligheten.

Grisuppfödning 

Grisar är oerhört kontaktsökande, sociala djur med stort behov av att till exempel böka i jorden. De undersöker allt med sitt tryne, lever i familjeflockar och bygger avancerade bon åt sina kultingar. På grisfabrikerna lever de hela sina liv inomhus. 10 slaktsvin delar på 9 kvadratmeter betonggolv. Det finns ingenting att göra i boxen och många utvecklar beteendestörningar som att bita på varandras svansar. Ledinfektioner på smågrisar och lunginflammationer på slaktsvin är vanligt. Enligt föreskrifterna ska grisar ha halm att tugga på, leka med och ligga på men svenska utgödslingssystem kan inte hantera stora mängder strö. Därför halmas det mycket lite. Så kallade slaktsvin dödas i sin ungdom, endast sex månader gamla körs de till slakteriet, sänks ner i koldioxid tills de tappar medvetandet och får sedan halsen uppskuren. Under Djurrättsalliansens utredning 2009 besökte vi 100 grisfarmer för att dokumentera förhållandena för djuren. Du hittar vår rapport om grisindustrin, fotografier och film från samtliga gårdar och mycket information på vår kampanjsida Ett liv som gris.

För en stadslevande människor som aldrig har lärt känna en gris kanske det är svårt att känna empati med dem; de blir anonyma djur som vanligtvis bara benämns som produkter. Men om man föreställer sig att det var hundar som användes i köttindustrin så kanske bilden av deras lidande blir tydligare? Vi har lärt oss att öppna våra hjärtan för hundar och katter, men vi har även lärt oss att distansera oss från grisar eftersom vi bara ser dem i uppstyckat tillstånd på matbordet. Djurrättsalliansen ifrågasätter den uppdelningen. Det finns ingen anledning att inte visa grisar och andra djur samma omsorg som vi (förhoppningsvis) visar de djur som går under benämningen ”husdjur”.

Mjölkindustrin

Av det kött som rubriceras ”nöt” i affären kommer 65 procent från kor och kalvar inom mjölkindustrin, resten från nötdjur som föds upp specifikt för köttets skull. Mjölkkorna har tjänat mjölkindustrin i sitt ungefär fem år långa liv och när de inte längre producerar tillräckligt med mjölk, inte blir dräktiga, får juverinflammation eller bara ersätts av sin dotter så går de till slakt. Tjurkalvar lever ofta hela sina liv – runt 18 månader – inomhus och dödas därefter för att bli kalvfärs och kotletter. Vad många inte vet är att kött- och mjölkindustrin är mycket intimt förknippade och att djuren från mjölkindustrin bidrar till köttindustrins lönsamhet. Men - invänder många - måste man inte mjölka kor? Får de inte ont i juvret annars? Sanningen är att kor producerar mjölk för att de har fått en kalv. Inom mjölkindustrin ser man till att inseminera korna så att de får en kalv om året. Precis som människor bär en ko sitt foster i nio månader. Ett dygn efter födseln tas kalven från sin mamma och placeras ensam i en box. Där kan den bli kvar i åtta veckor. Separationen mellan kalv och ko är något av en stötesten inom mjölkproduktionen. Hur kan vi separera en nyfödd från dess mamma – och en mamma vars kropp förberett sig på omvårdnad och diande – för att själva ta mjölken ifrån dem? I den ekologiska produktionen fanns tidigare en regel om att separera kon och kalven först efter tre dygn men efter att många vittnat om att det blir allt svårare att skilja dem åt med tiden så ändrades det till ett dygn. När de själva får välja tar kon hand om sin kalv i runt tio månader och avvänjningen är en successiv process.

Äggindustrin

Men äggen då? Astrid Lindgren såg väl till att hönorna fick komma ur sina burar? Tyvärr inte. 1988 tog riksdagen ett beslut att förbjuda äggproduktion där hönor sitter i burar. Producenterna fick tio år på sig att ställa om till förändringen, ändå utmynnade beslutet i dispenser och införseln av de så kallade modifierade burarna. Den modifierade buren är lika mycket bur för en höna som normalt skulle levt i en liten flock utomhus, pickat efter mat i marken, flaxat med sina vingar och umgåtts med sina artfränder. Skillnaden är att den modifierade buren innehåller en sittpinne, ett minimalt sandbad och ett värprede. Hönan har ingenstans att gå undan, kan inte sträcka ut sina vingar ordentligt, kan inte undersöka sin omgivning och har liksom så många andra djur i produktionen ett fullständigt stimulanslöst liv. Det finns även äggproducenter som marknadsför sina ägg som "frigående". Vanligtvis betyder det att tusentals hönor hålls i stora stallar med tusentals individer och många blir stressade av den kaotiska miljön. Eftersom det är så många hönor på ytan blir heller inte rörelseutrymmet i de frigående systemen stort. Och även inom äggindustrin finns en restprodukt: hankycklingarna. De mals ner i en kvarn, levande, när de är ett dygn gamla eftersom de inte fyller något äggkläckande syfte. Äggproducerande hönor slaktas eller gasas ihjäl direkt på gården. Deras magra kroppar brukar inte gå till kött till människor utan bli t.ex. minkmat eller värme. 

Kycklingindustrin

Den största djurindustrin i Sverige sett till antalet individer är kycklingindustrin. Nästan 80 miljoner kycklingar – nästan tio gånger Sveriges befolkning – dödas årligen här. Avelsarbetet har fokuserats på att få snabbväxande djur som inte behöver äta så mycket foder. Detta har lett till att dagens kycklingar når en vikt på runt 2 kg när de är 35 dagar, jämfört med på femtiotalet då det tog dubbelt så lång tid. Konsekvensen av detta är en framtung fågel som i flera undersökningar har visat sig har ont i ben och leder. De kan också drabbas av sjukdomar för att hjärtat och lungorna inte hänger med i utvecklingen av den stora kroppen. Kycklingarna föds upp i stora anläggningar med 20 000 – 120 000 individer på samma golv. Det är långt från de naturliga små flockar som fåglarna skulle skapat i ett fritt liv. När det är dags för slakt körs en maskin in, sopar upp kycklingarna på ett band med sina jättearmar, packar dem i lådor som körs till slakteriet. Där hängs de antingen upp vid fullt medvetande upp och ner i krokar och förs genom ett strömförande vattenbad, eller också körs de in i koldioxid som gör att de tappar medvetandet. Därefter får de halsen avskuren. 

Vegetarisk kost bättre för alla

Allt det här låter väldigt deprimerande och det är lätt att hamna i en försvarsposition: man vill helt enkelt inte veta vad djuren får utstå får vår skull. Men det fina är att det borde vara så enkelt att ändra på! Djurrättsalliansen förespråkar en livsstil som inte bygger på utnyttjande av djuren. Vi menar att de har rätt till sina egna liv, att de har behov och intressen som de har rätt att få tillgodosedda. Låter det abstrakt? Vad det handlar om är helt enkelt att välja god mat som inte bygger på utnyttjande och död. Idag finns mängder av alternativ till djurprodukter. Det kanske kan kännas svårt att gå över till att äta sojakött istället för djurkött, dricka havremjölk istället för komjölk och baka tårtor utan ägg. Men det är inte svårt, det är gott! Det gäller bara att skaffa sig lite koll över alternativen till djurprodukterna. En vegansk kost är både bättre för ens hälsa, miljön och djuren. Hör av dig till Djurrättsalliansen om du behöver tips på recept eller om du har frågor om någonting som rör djur och djurrätt.

Titta gärna in på de här sajterna för lite inspiration och håll utkik efter nästa vegomässa!